Första arbetsdagen avklarad!

Jaha.. så är det tisdag igen och allt borde börja följa något slags osynligt schema igen... vardagsrutiner.

Igårkväll blev det allt annat än rutiner, men så kan det gå ibland. Jag åkte från jobbet och handlade mat och sedan kom maken och barnen in till stan med buss. Vi gick på Max och åt (tacka vet jag deras Lowcarb burgare med salladsblad istället för bröd och morot istället för pommes... man blir riktigt mätt på den!) och därefter ut till Holmsund och dotterns golfträning. Igår var det golfbrännboll som gällde och jösses vad kul det såg ut. Erik som är pro och tränare på klubben är så oerhört duktig med barnen... retas lite när det passar, pysslar om de mindre (dvs min tjej bland annat) och är hård mot grabbarna när det krävs. Jag tror att alla tjejer på klubben har blivit ganska förtjust i honom, särskilt småtjejerna.

Dotterns första dag på fritids kan summeras med att det var roligt. Hon hade hunnit leka massor trots att hon bara varit några timmar. Jag tror hon saknar sin bästis dock, men jag tror hon börjar nästa vecka, så det blir inte så lång väntan. Det enda trista med gårdagen var att hennes cykel gick sönder och både jag och maken bedömde det som ett hopplöst fall. Cykeln är ju ändå 15-20 år gammal (jag fick den av en arbetskompis och hans döttrar hade den när de var små). Så på väg hem från golfen stannade vi till på Maxi och köpte henne en ny cykel. De hade 30 % på alla cyklar så det tyckte jag var helt ok. En rosa blev det givetvis, vad annars?!

Jag trodde barnen skulle vara trötta och slut igårkväll efter första dagen tillbaka och så, men de vara båda uppe i varv när vi kom hem, så ingen av dem somnade före halv tio tror jag. Lite trist att behöva tjat på dem att de ska sova. Och gissa om de var trötta i morse. Till sist fick vi upp båda, men dottern var mer än lovligt sur. Sedan skulle hon få cykla på sin nya cykel till skolan, men hon skulle först inte ha byxor som jag sa till henne, sedan skulle hon INTE ha springskor utan sandaler. Det är ju inte så varmt idag OCH det ser ut att kunna bli nån skur så då är ju springskor det enda rätta OCH dessutom ska de vara ute mycket och kanske spela brännboll eller liknande så hon måste kunna springa. MEN nej då.. inga springskor... och tjurade och tjöt och till sist ledsnade maken och tog sonen med sig (som ju stått klar att cykla iväg gott och väl 5 minuter redan) och åkte iväg. Jag fick fortsätta bråka med dottern, men nej...inga springskor på... så då satte jag på henne sandaler och så fick hon åka i bilen. Gissa om hon skrek och var arg i bilen medan jag försökt behålla lugnet och förklara för henne att det var ju faktiskt hennes eget fel att det blev sådär, hon hade ju chansen.

Oj så jobbigt att bara bråka (och hon är lika tjurig som jag)... jag är sååååå trött på det. Känns som det enda jag gjort de senaste veckorna... gå och städa ditt rum, äta upp din mat, plocka bort tallriken efter dig, plocka ihop i vardagsrummet efter kojan, plocka ihop leksakerna ute... cykla inte för långt bort... osv... är så trött på att tjata... är det såhär att vara mamma vet jag inte om jag vill vara med längre. Förstår mamma lite nu ibland när hon var trött på mig och min bror. Jag vet ju att 6-års åldern brukar betecknas som lill-tonåren, men ska det fortsätta såhär behöver jag ett par veckors rehabilitering till jul.

Näheä... klockan är halv nio.. dags att börja jobba! Ha en bra tisdag!