Härliga fredag...

oj så efterlängtad den varit denna vecka... Även om barnen har haft en rätt OK vecka. Sonen hade maskerad på dagis i går och han var i extas... somnade snabbt i går kväll kan jag meddela. Han uppskattade verkligen dagen så tack till personalen för en fin dag!

Själv är jag såå trött, sååå trött mest för att jag sovit så konstigt i veckan. Har vaknat mitt i natten utan anledning och knappt kunnat somna om. Det har hänt två gånger denna vecka... kan det vara lite stress som kommer krypande över mig!?

Har funderat en del kring vikt och hur jag ser ut och jag börjar förstå än mer hur en anorektiker känner sig... ser sig i spegeln och ser hur tjock man ser ut, men ingen runt om en ser det! För jag ser fortfarande dendär tjejen i spegeln som vägde 120 kg för 10 veckor sedan... ser hur valkarna buktar ut här och var... att sedan kläder som jag inte kunde ha då ramlar av en om jag inte har skärp, det spelar mindre roll. Konstigt egentligen... men jag vet ju att kroppen är mindre (jag har ju mindre värk nu i rygg och axlar!) och att det tar tid för knoppen att hänga med och förstå vad som hänt, men det är lite frustrerande också. Nåväl... jag får försöka hänga med så gott det går och låta det ta den tid det tar sedan när jag är klar med viktminskningen... låta kropp och knopp komma ikapp varandra. Börjar hett längta efter att börja träna så smått, maken har kommit igång riktigt bra, men är fortfarande rätt hungrig (drick mer vatten säger konsulenten... men jag gör ju inget annat än att dricka!)... så det får vänta lite till.

Ska försöka få något gjort idag nu.. var föräldraledig igår för att följa barnen för att vaccineras, men har mycket att göra på jobbet.... mer än jag egentligen önskar mig, men så är det väl för det mesta!

Ha en härlig, avkopplande helg!

Nu äntligen!!!

Oj, onsdag och halva veckan har redan gått... jag HINNER inte med!!! Tar mig en liten tankepaus nu och gör något som jag lovat ett tag... så ni nyfikna ska få er nyfikenhet stillad idag!!!

Sitter hemma och jobbar idag eftersom jag dels har en text jag MÅSTE få ur mig, måste skicka den helst idag, och dels för att det fotografering av barnen på skolan. Måste säga att jag var inte ALLS imponerad av fotografen. Han var LÅNGSAM och då hinner du inte få med den där lilla sekunden som barnet ler, och hade inget öga för det heller, så jag tror tyvärr inte tiden jag la ner på syskonbilden (eftersom vi föräldrar var tvungna att vara med då) kommer att betala sig. Jag får ta en egen bild hemma med de båda som vi kan ge farmor & farfar och morfar i år. Men hoppas gruppbilden blev bra, det brukar vara roligt att ha kvar!

Idag är det en hel vecka sedan Alice gick iväg hemifrån och inte kom hem något mer. Som sagt, grannar säger att de sett henne i slutet på förra veckan, men varför kom hon inte hem. Det har ju varit så kallt också, så jag tror hon har svårt att klara sig av den anledningen. Barnen tar det hela ganska bra dock, så det känns bra. Men lite konstigt kändes det att tömma hennes kattlåda och ställa undan den, eller diska hennes kattskål utan att fylla den igen. Hon har ju ändå varit hos oss i 5 år.

Men vi får minnas den glädje hon spridit bland oss

Det skulle ju bli varmt och regna idag eller i morgon, men av detta ser vi inget till. Det har mulnat på och är precis runt nollan, men ingen nederbörd ännu, och kommer den så blir det i form av SNÖ! Såg när jag lämnat barnen i morse att rosorna var så vackra... var bara tvungen att fota dem.

Och så till det som jag lovat så länge... bilder på nya köket! Den uppmärksamma ser att det fortfarande saknas taklist, men annars är det klart! Känns helt underbart och vilken glädje att laga mat igen, när saker och ting ligger där de ska (och inte i nästa, eller nästa låda.. eftersom lådorna gick sönder) och att ha en snabb spis (induktion) som gör matlagningen så mycket snabbare! Titta och njut, för det gör jag!!!

Köket från hallen, det man ser när man kommer in i köket.

Fortfarande från hallen, men matbordet är med. Vad tycks om golvet? Vi har lagt detta i hela huset och det blev så himla bra! Det är svalt men varmt på samma gång och det är behagligt att gå på. Tänk att vi orkade lägga alla 100 kvadraten! (eller vad det nu blir?)

Köket från andra sidan matbordet. Här ser ni min nya fina ugn och mikro (den gamla visserligen) och dörren ut till tvättstugan. På så vis är vårt hus genomtänkt, tvättstuga och kök intill varandra. Jag bara önskar att uterummet skulle varit i närheten av köket, men det är i andra änden av huset... men man får bra motion på sommaren!

Bardisken blev också lyckad. Vi hade en bardisk där förut också, men den var längre, men det blev bra med en lite kortare och så kan vi sitta där alla fyra och äta vilket vi gör ofta, till frukost och lunch framför allt. Barnen tycker jättemycket om att sitta där också och sitter där ofta när jag lagar mat, gör läxor, pysslar eller bara pratar. Känns som köksbordet NÄSTAN blev överflödigt ;-)

Vi valde enkla luckor för att det är enkelt att hålla rent, inga kanter som ska torkas, bara släta ytor. Jag var rädd att de skulle bli för tråkigt, men jag är helnöjd. Det är så enkelt som bas sedan får man sätta färg och sprätt på det andra (som kakel till exempel som blev så jättebra med vit fog tycker jag själv).

Bardisken till sist, som blev oerhört lyckad. Där fick jag plats med mina kokböcker och så fick vi dit en kontakt så man kan stå där och baka. Har inte invigt köket på det sättet ännu, men snart så ska det bli bullbak eller något annat roligt (känns lite för tufft att stå och baka bullar när jag inte får smaka på dem själv ännu.

Vy över köket från bänkarna. Tapeten blev ljus med små skiftningar mellan beige och gulbeige. Det är en silverrand mellan varje rand också, men den syns bara i vissa ljus och vissa vinklar vilket gör väggen oerhört levande. Det blev samma tapet i hela köket, hallen och en vägg i vardagsrummet (väggen med dörrhålen går nämligen genom hela huset utan naturliga stopp för vardagsrum eller hall, så det fick bli samma tapet hela vägen, det blev superbra). Måste fixa lite mer ljuskällor ute i hallen bara, det är inte klart ännu. Drar mig lite för det, det är så svårt att få sladdar snyggt tycker jag...

Kvar är ju badrummet, ska försöka få tag i en hantverkare, men alla verkar ha så mycket att göra, så det är LÅNG kö till alla... hoppas vi kan få det gjort innan jul i varje fall! Tvättstugan ska också fräschas upp lite, men där handlar det mest om att måla tapeten, mer ska vi inte göra där.

Sist, men inte minst... den härliga burken som jag äntligen kunnat ta fram... en bruk som säkert var gammal redan när jag var liten... vi hade flingor i den eller knäckebröd. Tyvärr är den så svåröppnad nu så den får mest vara prydnad. Här syns också hur bänkskivan ser ut... skiftar lite i brunt och grått.

Så... nu förstår du kanske varför jag njuter så av mitt nya kök... må det hålla sig fint och funktionellt LÄNGE!

Nä... nu måste jag ta tag i min text igen... tror jag fick ett par uppslag nu när hjärnan fick vila lite! Ha en bra fortsättning på onsdagen!

Snön som vräkte ner i fredags

ligger ännu kvar, trots varmt väder i helgen. I morse var det 5 grader kallt, så det verkar ligga lite till. Inte för att det gör mig sååå mycket, det blir ju ljusare i varje fall. Maken konstaterade att det var 2 månader till julafton i går. Mmm... det är inte så länge det... usch så tiden rusar iväg utan att jag riktigt hinner med det jag tänkt mig göra.

Helgen var ganska lugn på ett sätt och fruktansvärd på ett annat.

I lördags var vi på stan för att fira en klasskompis till dottern som vunnit en rejäl slant till klasskassan. Han var såååå stolt och min dotter också, roligt att se. Vi var på loppis först och hittade ett par pjäxor till sonen (båda har växt ur sina skidpjäxor och vi åker ju rätt mycket skidor på vintern, så det vill till att alla har bra utrustning). Letade till dottern också, men hon har ju växt ur barnstorlekarna, hon har 38 på fötterna. Skridskor behövs också till dottern, men där kanske hon kan ha mina?! Vi får se. Hem igen efter diverse affärer (köpte nya barstolar till köket, det blev jättefint (jaaa. jag vet att jag lovat bilder... ska försöka ta mig i kragen och fixa!)) och väl hemma bakade jag pizza och så kom barnens faster och farbror förbi. Kvällen avslutades med att vi såg Harry Potter (den första) med dottern. Hon har läst ut boken nu (eller ja... jag har läst ut den för henne) så då skulle hon få se filmen. Lite läskig, men inte så farligt... men vi hann inte se hela, den är ju så lång!

Söndagen var meningen att jag skulle stöka lite i groventren/tvättstugan/gästrummet så vi får ordning på det sista efter köksstöket... och ta det lite lugn, kanske läsa ut boken jag håller på med... MEN istället fick jag tillbringa halva dagen med att bråka med sonen. Först skulle han inte ha frukost, sedan skulle han inte ha filen han hällt upp, sedan skulle han .... ja... jag vet inte var det slutade... han bråkade riktigt mycket. När han väl lugnat ner sig så gick det bra i några timmar... sedan brakade det lös igen. Före middag skulle han duscha... men det ville han ju naturligtvis inte... så då hade vi bråk nr hundra för dagen...Middagen åt han utan att bråka, tyckte till och med att det var gott... sedan skulle han städa sitt rum och då låg han bara på golvet, skrek, grät och menade att han inte orkade städa. Så höll han på ända tills han somnade... troligen av ren utmattning. Åhhh... så jobbiga såna dagar är. Jag var på riktigt dåligt humör hela kvällen pga hans utbrott under dagen. Blir så trött också av det... vet inte heller vad jag ska göra för att stävja det. Det har visst blivit längre mellan gångerna, men det är riktigt jobbigt när det inträffar.

Katten har inte kommit hem heller och dottern är riktigt ledsen för att hon är borta. Jobbigt är att grannar säger att de sett henne, men jag förstår inte varför hon inte kommer hem. Hon har ju sin filt, sin låda osv hemma, så skrämd borde hon inte blivit så hon inte vågar sig hem igen. Det som strular till det lite är att det finns en katt till på kvarteret som är väldigt lik Alice, fast större och mer långhårig, men för folk som inte sett henne sååå mycket är det svårt att se skillnad. Ja, vi får väl se. Om hon nu lever och har hälsan undrar jag just var hon hittar sin mat, för hon har ju hittills varit väldigt beroende av att komma hem och äta (även om hon plockar möss ibland). Men nu är det snart en vecka sedan hon var hemma och åt. Inga kattspår fram till bron heller (bara i carporten och de var ganska stora och Alice är ganska liten). Nåväl, vi har satt upp affischer på anslagstavlor och dottern var säkert ut 20 gånger och ropade igår. Om hon är i skogen bara bakom husen borde hon hört dottern när hon var ute igår och vågat sig fram, men inte ett spår. Ja... vi får se... men för varje dag hon är borta sjunker ju hoppet, särskilt när det nu är så kallt, och jag försöker förbereda barnen på det värsta... Att Alice kanske aldrig kommer hem igen.

Ja... trist början på en fullspäckad vecka.. undra just hur jag ska ta mig igenom denna!?!?!?

Ha det gott!

Igår var det

nio veckor sedan jag började med Cambridge och på de 9 veckorna har jag tappat nästan 24 kg (23,8). Känns helt otroligt faktiskt. Så skjortan jag satte på mig idag som hittills glepat både över bröstet och över magen sitter riktigt ledigt. På ett sätt så känner jag mig nöjd då jag kommer i mina kläder igen... men samtidigt vill jag fortsätta att gå ner i vikt för att kunna ha andra kläder också... kunna börja träna igen... hur som helst så är jag fortfarande överviktig enligt BMI på gränsen till fetma... så jag har en bit kvar.

Ikväll blir det myskväll utan min älskling. Han ska ut och äta gott och dricka öl med jobbarkompisar. De är ett gäng som brukar gå ut lite nu och då och prata och ha trevligt. Roligt för honom. Jag hoppas bara att barnen är på lite bättre humör än de var i morse... för jag fick verkligen tvinga upp dem ur sängen! Men jag ska köpa lite gott till dem till kvällen (gott=vindruvor, morot, dipp och ev lite popcorn). Tycker faktiskt att det har blivit lite bättre på godisfronten för dem... de frågar inte efter det hela tiden utan njuter av det när de får. Igår fick de glass när de hade en kompis på besök, men annars så frågar de inte så ofta efter det heller längre. Skönt!

Idol ska inmundigas i kväll.. med Beatles-tema... ska bli roligt att se. Hoppas dottern orkar se hela ikväll, men vi får se. Hon blev så besviken förra veckan då hennes favorit åkte ut.

Katten har inte visat sig ännu, men jag drömde om henne i natt... undra om det har samma betydelse som när jag drömde om farmor (drömde om henne natten hon dog, det var som om hon kom och sa hejdå i drömmen)... samma sak hände i natt med Alice, hon kom snabbt in i drömmen, strök sig runt benen på mig och var sedan borta. Ja, vi får se om hon kommer hem igen, jag börjar ställa in mig på att hon inte gör det... Barnen har inte frågat efter henne ännu, men gissar att det kommer snart. Dottern kommer att bli jätteledsen när hon inser att hennes älskade katt är borta, men vad göra. Vi har i varje fall bestämt oss för att det inte blir någon ny katt på ett tag, men vi får se om längtan kanske blir lite för stor.

Annars ska vi bara ta det lugnt i helgen... fortsätta plocka lite i tvättstugan och groventren så vi får ordning på sakerna igen. Vi behöver verkligen sätta på värmen i gästrummet också så maken kan gå på löpbandet utan att frysa ihjäl, men det står fullt med saker där som står i vägen plus alla saker vi ska sätta in i badrummet.

Ha en riktigt härlig helg!

Sabla förkylning

är så trött på den nu... den bryter inte ut... den går inte tillbaka, den bara ligger där och orsakar trötthet, trötthet och trötthet... men det är svårt att komma i säng på kvällen också. Barnen är också sååååååå trötta, men vad göra? Sonen är fortfarande förkyld men tillbaka på dagis igen. Idag var det lätt att få dit honom eftersom de har leksaksdag idag... Barnen får ta med en leksak hemifrån och visa sina kompisar och leka med hela dagen. Så imorse möttes jag i hallen av tre lyckliga tjejer som visade varandra sina fina barbies (tänk att de fortfarande är en het leksak bland tjejer) och sonen visade stolt upp sin racerbil (vad skulle han annars ta med;).

Kvällen förflöt lugnt igår.. vi såg klart en film som vi börjat se tidigare... och gick i säng vid 10... men inte somnade jag direkt inte.. utan släckte vid 11... kanske därför jag är så trött idag. Katten kom inte hem i natt heller.. undra just vad hon pysslar med... det var ju så kallt i natt (-7,5 grader i morse) så jag undrar om hon klarade sig.... jag vet att hon är nyfiken och går in överallt också så hon kan ju ha blivit instängd någonstans också i någons garage eller förråd... Hoppas hon kommer hem i varje fall... det är alltid jobbigt att ha katten borta när man inte vet var hon är.

Ja... åter till dagens ärende... jag måste jobba på med artikeln jag skriver på eftersom jag ska lämna ifrån mig den i morgon till de andra författarna. Hoppas jag hinner få i hop den idag nu för det är så mycket annat som jag måste hinna med också.

Ha en riktigt bra torsdag!

Jaha... tillbaka på jobbet igen då

efter en och en halv dag hemma. Sonens dagis ringde strax före lunch i måndags att sonen var hängig, så det var bara att åka och hämta honom. Väl hemma var han hungrig som en varg och åt massor och var sedan som vanligt. Lite snorig dock, men vem är inte det just nu... det är fruktansvärt vad dehär förkylningarna går runt, runt! USCH! Till råga på allt går det löss på dagis... hoppas vi klarar oss. Luskammar barnen varje dag för att vara på den säkra sidan.

Igår kväll jobbade sonen på egen hand också... med ett 1 cm långt jack i bakhuvudet som resultat. På något sätt ramlade han från soffan in i en blomkruka i fönstret. Klätterapan våran.... Ringde sjukvårdsupplysningen som menade att det var ingen anledning att åka in om han inte svimmat av eller mådde dåligt. Men såret var de mer fundersam över. Men när jag sa att jag har sårtejp hemma så sa de att det förmodligen skulle bli lika bra om jag gjorde det som om vi åkte in. Sonen fick välja och han valde att jag skulle göra det... så det var bara att ta fram sax och rakhyvel och raka bort håret runt såret så det gick att tejpa. Det gick ganska bra, men hur snyggt det blev det vet man ju inte förrän efteråt.

Revygänget hade träff igår kväll också, så jag for dit efter att jag lekt doktor och pratade dekor och kostym... det blir några riktigt roliga kostymer att sy i år... jag ska inte avslöja vad... men det blir riktigt roligt. Nu måste jag bara få ordning i min syhörna så jag kan sätta igång med syendet.

En annan RIKTIGT ROLIG händelse från igår... när jag skulle gå iväg till revyn så var alla byxor smutsiga (jag passade på att tvätta igår när jag ändå var hemma)... så jag tog fram ett par jeans som jag köpte på rea för flera år sedan med målet att jag skulle komma i dem då när jag viktsatsade med LCHF... de är i storlek 46. Jag provade dem när jag gick igenom garderoben sist (för 3 veckor sedan) och då var det inte en chans att komma i dem... men NU... jag kom i dem och kunde knäppa dem. De sitter tajt, men jag KOM I DEM!!! Gissa om jag kände mig stolt och glad. När jag sedan klev in på mötet kommenterade ALLA hur smal jag blivit! Oj så skönt det kändes. Det var en välbehövlig kick som jag behövde nu då det känts lite motigt med soppandet den senaste veckan, ända sedan jag var i Uppsala faktiskt. Att stå och steka pannkaka till barnen igår var också smärtsamt (jag ÄLSKAR pannkaka nämligen). Sååå jag har verkligen gått ner i vikt så det syns tydligt. HÄRLIGT!!!!! Nu orkar jag ett tag till!

Måste försöka få dessa två dagar att bli fyra på något sätt nu... har så mycket som jag inte hunnit göra pga sjuk son, som måste vara klart på fredag. Känner mig inte helt hundra jag heller, men det får vänta lite nu. Ha en riktigt bra onsdag i regnet... ser fram emot solen som de lovat i morgon och på fredag!

Trööööööötttttt

Jodå, det var en bra konferens, känner det såhär några dagar efter när jag fått lite distans till det hela. Men trööött är jag... ända in i märgen. Har en hel lång att-göra-lista som jag måste avverka idag för att vara på banan igen efter tre dagar i Uppsala, så jag måste försöka hugga tag i den så snart som möjligt, men det är jobbigt.

Helgen var ganska full... maken och dottern (plus en kompis till henne) åkte ner på stan i lördags och medverkade på kemins dag... de hade jätteroligt och var borta hela eftermiddagen. Sonen fick också besök av en kompis som han lekte med hela eftermiddagen. Själv "roade" jag mig med att plocka upp kartongerna i köket... det tog faktiskt hela eftermiddagen att packa in i skåpen och få saker och ting på plats, men du står de där. Jag har bara finglasen kvar att ställa in i skåpet, men annars är allt uppackat. Jösses så skönt!

Söndagen firade vi in nya köket med goda vänner. Jag gjorde stek i ugnen och invigde den ordentligt, gjorde ugnsstekt potatis och sås till. Första gången jag gjorde Bernaisesås direkt på spisen utan vattenbad och det gick riktigt bra. Fick en varning dock att mjölk bränner vid väldigt lätt på induktionsspis, men det får vi leva med. Innan gästerna kom hann vi med att byta däck på andra bilen, tvätta bägge bilarna, städa ordning i garaget samt börja städa ordning i tvättstugan och groventren (där allt bygg-jox har legat). Så nu finns det hopp om att jag kanske i veckan kan fixa ordning där mitt sybord ska stå och får ordning där. Längtar lite efter att sy igen faktiskt. Har tänkt sy en finklänning till min älskade dotter till jul samt en kostym till min son. Han älskar sin kavaj, men den börjar bli för liten, så varför inte fixa en kostym till honom. Vet att han fullkomligt skulle älska den! Sedan är det dags för revyn att dra igång och jag vill gärna vara med och fixa till den. Jag tycker ju det är så roligt... vet redan att de kommer att behöva en speciell klänning till slutnumret (ska inte avslöja vad... det får du se om du ser den!). Det är möte där i morgon så jag hoppas hinna/orka gå dit!

Så helgen var rätt fullspäckad trots allt. Men nu snart (när tvättstugan och groventren är färdigstädad) då är det njutning som gäller på helgerna... bara vara människa igen och faktiskt vara LEDIG... längtar!!!

Måndag och ny vecka med allt vad det innebär. Dottern ska på simskola i eftermiddag, jag ska på möte i morgon kväll, sonen har leksaksdag på dagis på torsdag (och ja just det... maskerad på dagis nästa vecka.. undra vad han ska ha på sig då?), OCH massor att göra på jobbet!!!

Ha en härlig vecka, det verkar som snön som föll förra veckan smälter bort idag .. men halt var det i morse!

Snart är konferensen slut

Sitter här på konferensen och lyssnar på den sista av föredragshållarna. Det har varit en oerhört intressant konferens och jag har träffat massor med intressanta personer som jobbar med ungefär samma saker som jag... vi är inte så många faktiskt. Roligt var det i varje fall. Men tröttande... är helt slut nu och orkar nästan inte att lyssna mer nu för jag är så full!!!

Ytterligare något gott det har fört med sig är en härlig inspirerad känsla att faktiskt komma igång med min egen forskning. Min presentation igår gick riktigt bra och det blev en bra diskussion efteråt... och att se andras forskare jobb är en stor inspirationskälla!!! Hoppas jag kan hålla fast vid denhär känslan även när jag kommer hem till min "tråkiga" institution... Jag får väl låsa in mig på mitt rum och leva i en liten bubbla med känslan från konferensen!

Nu är det snart dags att åka hem och det ska bli skönt också även om jag inte direkt längtar efter snön som jag hörde föll igår... men det ska ju bli varmt igen nästa vecka så det borde inte bli så farligt denna gång... men snart är det dags för snö och vinter också!

Ha en härlig helg!

Sitter på en ganska tom flygplats...

och väntar på att få checka in. Det var visst lite tidigt att komma hit redan före 8 när flyget går 9.40, men eftersom vi bara har en bil denna vecka fanns inte så mycket val faktiskt. Ganska skönt med en stund för sig själv, bara jag, min Ipod... ett öppet nätverk på flygplatsen, min macbook och mina egna tankar. Gruvar mig lite för resan (som vanligt), men det ska bli en oerhört intressant konferens. Det är mycket folk som håller på med exakt samma saker som jag, så det ska bli trevligt att få knyta lite nya kontakter! Tur att det inte är så långt bort...

Dottern var lite ynklig, hade ont lite härvarstans och var på allmänt dåligt humör i morse... när jag skulle åka började hon gråta lite.. följde mig till dörren och då förstod jag att hon tyckte det var jobbigt att jag ska åka... Det brukar vara pappa som åker och det brukar gå bättre, även om hon från kväll 1 börjar fråga när pappa kommer hem. Tyckte så synd om henne!

Börjar bli ganska sugen på att börja träna nu, men är fortfarande rätt trött och hungrig till och från (=kroppen orkar inte med ytterligare en påfrestning)... så jag bestämde mig för att ta kontakt med en personlig tränare när jag väl kan börja träna igen. Detta för att få hjälp med vad jag ska träna, hur jag ska trappa upp långsamt och bli lite peppad att fortsätta träna. Längtar tills dess... och om allt går som tänkt kan jag börja efter nyår... känns som en evighet dit, men det är ju faktiskt bara lite mer än 2 månader till jul nu.

Jul ja... till och med jag som är så oerhört kär i julen, med allt vad det innebär med mat, pyssel, julklappar och julgran, har börjat fundera på om inte en resa nånstans skulle vara underbart. Men det är kanske bättre att spara det till vårkanten istället för att orka den långa vintern... att ha något att se fram emot då! Vi får väl se. De som vi åkte med förra gången verkar sugen att haka på denna gången också, så det kanske blir en sån resa igen. Sedan har vi pratat om att åka själva jag och maken, men det blir nog svårt att övertyga barnen om att de ska stanna hemma med farmor och farfar (eller kusinerna). Men vi får väl se... kanske kan det bli en storstadsweekend till hösten för oss två.

Nähä... dags att checka in strax. Ha en bra avslutning på veckan och en trevlig helg... vem vet när jag hittar ett trådlöst nätverk nästa gång.

Ändrat min viktremsa också

så att den har nya målvikten och nuvarande vikt... jämfört med den gamla ser den inte så rolig ut... det är ju hälften kvar... men jag VET att jag nått mitt första mål så jag tänker inte avskräckas!

Kommit långt

Kvällen igår var jag så trött, så trött... maken följde dottern till simskolan medan jag tog hand om sonen. Vi spelade spel (han tröttnar aldrig på Piratspelet där han ska svara på frågor om allt möjligt.. han lär sig en del av det också!), såg "Pingvinerna från Madagaskar" och sedan fick han hoppa i säng. Han är så snorig lillkillen, men pigg ändå så det fick bli dagis idag i alla fall.

Jag ägnade resten av kvällen åt att vika tvätten som låg och stirrade på mig. Eftersom vi byggde kök helgen innan så blev det inget tvättat då, så det var två veckors ansamling som jag tvättade i helgen istället... och därmed dubbelt så mycket att vika. Men nu är det gjort. SKÖNT!

Pratade en lång stund med min kära pappa igår eftersom det var hans födelsedag. Jag berättade bland annat om hur bra det går för mig med viktminskningen och vi pratade en del om hur jag ska tänka efter jag är klar, när jag ska börja äta igen... och när vi pratat en stund utbrast pappa: "du har kommit så långt i dina tankar, så skönt att höra. Du kommer att fixa dethär nu!"

Gissa om det var skönt att höra. Och när han säger det inser jag att det är så... jag har redan börjat ändra mitt tänk lite:

- jag behöver inte tröstäta, utan ska hitta något annat sätt att få ut de aggressionerna eller få den trösten på (träna tänker jag mest på... men jag har ju inte börjat med det ännu).

- jag ska inte belöna mig själv (eller andra) med mat eller godis. Barnen ska inte få lära sig det beteendet av mig i varje fall.

- vi ska börja planera maten mer så att det blir mer varierat och lättare att planera.

- jag längtar efter att få börja röra på mig.

- jag behöver inte äta jättestora portioner utan ska lära mig att njuta av varje tugga istället!

Framför allt har det varit nyttigt att i snart 2 månader inte frestas av mat/godsaker utan veta att jag ska hålla mig till min soppa. Jag har verkligen INTE gjort något snedsteg alls, utan bara ätit min soppa (med undantag för Stockholmsbanketten då). Det blir ett sådant tillfälle till när jag ska på konferensen i veckan. Men det blir bara en måltid och det klarar jag, det vet jag ju nu!

Mina arbetsuppgifter från konsulenten denna gång handlade om varför jag startade min viktminskning och vad jag har för förväntningar när jag är klar...

Varför startade jag?

Ja, det har jag funderat på ett par gånger denna vecka när jag varit rätt nära att ge upp. Det har varit en kämpig vecka, men jag vet ju också att jag får betala efter den tuffa helgen då vi byggde köket. Idag mår jag förhållandevis bra igen och är inte alls så hungrig igen som jag varit under veckan. Men varför startade jag:

1. jag orkar inget, har ont i kroppen och orkar inte leka med barnen

2. jag har svårt att hitta kläder och det är svårt att sy något som blir snyggt, jag ser ut som ett hus jämt

3. jag vill kunna träna, åka skidor, jogga, simma eller vad som nu faller mig in

4. jag vill må bättre psykiskt, orka med mig själv!

Vad förväntar jag mig då av livet efter viktminskningen:

1. jag inser att jag alltid kommer att få jobba med vikten, det är inget som ger sig själv. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva soppa nu och då för att hålla min vikt utan anpassa motion och matintag så att jag kan hålla min vikt.

2. jag vill kunna köpa mina kläder var jag vill utan att behöva tänka att de troligen är för små hur som helst. Jag har redan fått smaka på detta, så sent som igår när jag köpte en ny BH bland de andra, inte bland Generous (visserligen fick jag ta den största som fanns... men det var en underbar känsla!). Jag vill också kunna känna mig snygg i det jag tar på mig utan att bara se valkar och att det putar här och där!

3. Jag vill börja träna regelbundet, få känna dendär underbara känslan man får när man joggat en rejäl bit och är sådär lagom trött men ändå pigg... Vill kunna åka skidor, slalom, simma, gå på aerobics osv och orka med det! Det kommer bli en lång väg tillbaka med säkerligen en hel del träningsverk och motivationsproblem på vägen, men jag ska komma mig dit! Vill komma så långt att jag inte ska behöva tvinga mig själv att träna utan att jag faktiskt saknar det om jag inte gör det!

4. Orken tillbaka. Att orka vara med barnen, orka vara en bra mamma och hustru, att orka med mig själv. Självförtroende och självbild är inte det bästa just nu, även om jag märker att det har blivit bättre med viktnedgången, men här har jag nog en lång väg kvar att gå.

5. Jag vill också få en normal relation till mat, men framför allt godis och godsaker. Jag vill aldrig mer känna att jag går till skåpet i jakt på godis att trösta mig med... eller att jag har undangömt godis ifall att...

6.Lära mina barn en naturlig och bra relation till mat och godsaker, så att de slipper falla i samma gropar som jag gjort. Att lära dem vara snäll med sig själv utan att det går ut över kroppen! (belöning = inte mat utan något annat!)

Oj, det är mycket jag vill åstadkomma... jag vill förändra hela livet känns det som. Och jag har börjat... nu är det bara att fortsätta kämpa de nästkommande kilona!

Härlig helg... lite stök, lite vila och lite handlande

Även om jag önskar att helgen varit en dag till så jag hunnit slappa lite mer också, så är jag ändå rätt nöjd. Trött är jag ändå, men undra om det beror mest på förkylningen som inte ger sig!!!

I lördags var vi på en härlig skogspromenad med kameran runt halsen, men givetvis har jag inte hunnit ladda ur den (usch och fy på mig så länge sedan det var foton här på bloggen!)... sedan plockade vi lite i köket, satte upp handtag och lite lister. Det tog bra länge att få upp fläkten, men nu sitter den där. Nu är det taklist, ett par tapetsnuttar och golvlisten kvar sedan är det KLART... börjar bli sugen på att flytta in på allvar, men tiden räcker inte riktigt till (och orken!).

I går putsade jag fönstren på utsidan. Det blåste halv storm, solen var framme och jag höll på att frysa händerna av mig! MEN alla fönster blev putsade. Nu ska jag putsa insidan när jag gör storstädningen av hela huset när vi har fått klart i köket. Då ska jag minsann dammtorka ALLT, hänga ut mattor och torka golvet ordentligt. Det är så mycket byggdamm som har samlats nu att det börjar bli dags, men först måste vi får ordning över allt så det är någon mening med att städa upp. Dammsugaren går varje dag nu, så det värsta blir i varje fall bortröjt, men det syns på fönstren att det är mycket byggdamm. Ska bli så härligt!!!

Vi var också på stan i går och köpte nya tallrikar (våra nya-gamla gick inte in i nya diskmaskinen). Nu hittade vi fyrkantiga som jag velat ha så länge men inte hittat... ska bli spännande att börja använda. Sedan köpte vi skor till barnen, både höstskor och vinterkängor. Min lilla tös... 7,5 år gammal drar 38 i skor just nu! Var ska detta sluta tro... snart kan hon ta mina skor ju... Sonen har också skenat iväg i fötterna och har nu 32 på sina kängor han köpte som höstskor. Problemet är att ingen av dem kan knyta rosetter ännu, så det blev lite svårt att köpa skor eftersom kardborreband slutar ungefär vid 32-33, men sonens gick att lösa via resårbandssnören och dottern får lov att lära sig knyta nu. Hon tränade igår kväll och lärde sig galant... bara träna lite till så blir det jättefina knutar.

Det blev lite roligt också.. jag älskar ju musik och maken köpte mig Bandhero till Wii:n... oj så roligt det är att spela. Nu har vi två gitarrer, ett trumset och en mic... undra om hela familjen ska vara med och spela och sjunga nu? Här kan vi har mycket kul i vintermörkret!

När vi var uppe i skogen i lördags kom jag osökt att tänka på skidåkningen i vinter... och började fundera på om mina nya skidor inte kommer att fungera i vinter... tänk om jag inte orkar trampa ner spannet på dem... om de är för hårda? Jag köpte ju nya i vintras för att jag skulle börja åka mer regelbundet... men vad händer om jag har tappat dedär 40 kg som jag planerar tills snön kommer. Jag är ju halvvägs nu? Ja, det får vi se om... men det känns lite trist med helt nya skidor som knappt är använda och så måste jag köpa nya.

Det bär ju iväg till Uppsala i slutet av veckan (ons-fre) för konferens.. och min presentation är nära nog klar... har inte riktigt funderat ut vad jag ska säga till varje bild, men bilderna är i stort sett klara. Känns skönt att kommit så långt... men så är dehär två dagarna fullspäckade, så det är tur att det inte är så mycket kvar.

Sist men inte minst!

Idag fyller min kära pappa 62 år... HIPP HIPP HURRA!!!!

Härligt med fredag

Åhh.. så skönt att det är fredag idag... det behövs verkligen med en helg utan alltför stora krav. Vi borde göra klart med lister i köket, sätta dit handtagen och plocka in i skåpen, och vi borde putsa fönstren på utsidan (skitigare får man nog leta efter), men vi får se vad vi orkar med. Både jag och maken var helt slut i morse när vi vaknade.

Igår kväll lastade vi släpen vi hyrt med allt som vi kastat ut från huset... parkettgolvet, skåpen och det andra vi hittat som ska kastas. Idag till lunch ska vi åka till återvinningen och kasta allt. Gissa om det var skönt att få tillbaka carporten igen så att båda bilarna kan få stå under tak igen. Det var tungt att lasta släpen måste jag säga, så det är säkert att man är ganska slut över lag just nu. Men något nytt händer i köket varje kväll... igår kväll satte jag silikon runt om bänkskivan, så nu är det bara att börja använda den igen och slippa vara rädd att det går ner vatten mellan skivan och väggen. Fogningen av kaklet blev också riktigt bra, så jag är supernöjd. Efter listningen så gäller det att börja göra ordning i köket och få det hemtrevligt och mysig. Barnen uppskattar verkligen bardisken då de satt där bägge två i går eftermiddag och gjorde pärlplattor (helt plötsligt är det roligt igen... Härligt!).

Hämtade också nya badkaret igår (efter massor med strul) men vi beslutade oss för att packa upp det och ställa det på plats först när badrummet är färdigt, det känns bättre så. Så nu gäller det att få tag på någon som kan göra badrummet åt oss, vilket verkar lättare sagt än gjort.

Annars blir det mest en lugn helg. Kanske barnen åker till några kompisar, vi får se, men annars ska vi bara vara hemma och njut av vårt "nya" hus!

Vågen då.... JO imorse gick jag över mitt första magiska mål!!!! nu vägde jag 98,8!!!!! JIPPPPPIIIIII!!!!! det gick vägen! Nu fortsätter jag att köra ett tag till tror jag, varje kilo mindre är ju ett steg närmare målet.

Ha en trevlig helg!

Sååå nära, men ändå inte riktigt i mål!

Nu är det ynka 200 g kvar till målvikt nr 1. Men jag är under tresiffrigt nu och det känns fantastiskt! Minns att konsulenten sa att om jag kan komma under tresiffrigt så gör jag det jättebra och kan vara nöjd med min prestation. Men ni som känner mig vet att mycket vill ha mer, så jag ger mig inte. Jag vill gärna ner 15-20 kg till, men vi får se lite vad kroppen vill vara med om också.

Igår plockade vi lite i köket, fick ditt några handtag till och jag fogade kaklet. Det var meningen att vi skulle ha grå fog, men försäljaren hade lagt ner vit i påsen och jag tittade inte förrän jag redan blandat ihop det mesta av fogen, så vi provade och det blev faktiskt riktigt bra. Är supernöjd nu. Det blev snygg kontrast och uppiggande i allt det gråa och vita. Har börjat fundera på var vi ska ha sakerna i köket också men det är inte lätt. Jag inser att allt vi haft tidigare kanske inte kan få plats, men då är frågan, hur ofta använder vi det så att det är relevant att ha kvar??? Jag rensade lite innan jag packade, men det får nog bli en rensning till. Vi satte ju ut några skåp i tvättstugan också som jag tänkte kunna använda till sådant som inte får plats någon annan stans, men det ska också tjäna som närförråd, så jag får inte spara fööör mycket. Det är svårt. Särskilt med alla gamla saker efter mamma som jag gärna vill ha kvar men inte kanske ha framme. Ja, hoppas jag orkar få mer på plats i helgen, för det skulle vara så skönt att få klart och börja leva i det nya köket på riktigt!

Satte ut spisen på blocket och den gick på 2 timmar... satte också ut badkar/handfat/toaspegel på nätet och badkaret blev vi av med i gårkväll... han ska hämta det idag. Blocket är otroligt eftersom saker och ting går så snabbt.... sedan vet jag inte om det är jag som lägger ut billiga grejer eller om det är stor efterfrågan på saker där över huvud taget. Har haft samma tur varje gång jag lagt ut något på Blocket.

Håll i hatten idag... det blåser verkligen hårt och ha en bra dag!

MOTIVATION!!!

Konsulenten varnade mig för att detta kan hända... och jag tänkte att INTE JAG INTE, jag är såå motiverad. Men igår och idag händer det... jag börjar tvivla på mig själv, jag börjar tänka att det är kanske nog, jag kanske ska sluta nu. Är konstant hungrig igen och sugen på bröd, ost, korv, eller ja... You name it! Det är säkert betalning för allt slit i helgen, det har varit så tidigare i varje fall när jag slitit lite ont! Men *peppar, peppar* så har jag nog mitt första delmål i hamn i morgon bitti... på 7 veckor!!! (inte 10 som konsulenten satte upp) HÄRLIGT! (men jag ska inte ta ut något i förskott... vi tar fanfaren i morgon). Men det ligger en brödbit på nya fina bänken i köket och glor på mig!!! Men jag SKA INTE!!! SKA INTE!!!! Hör du det brödbit.. du får ligga där och vänta på att nån annan ska äta upp dig!!!

Är lite mindre trött idag, men fortfarande ganska slut ändå. Sitter hemma och jobbar för att göra klart min presentation till konferensen nästa vecka OCH gissa om det går DÅLIGT... jag tror jag har lyckats göra en slide på hela dagen... resten har varit läsa, fundera och skrota idéer... Men det är ju en del av forskning även om det känns oerhört trist att den inte kan bli klar. Ska sitta hemma i morgon också för att spara lite på min energi och inspireras att komma framåt.

På fredag har vi möte med dendär viktgruppen jag berättade om tidigare och denhär gången ska vi diskutera vilka beteenden som kan förändras. Det är saker som att "äta långsammare", "lägga ner besticken mellan tuggorna", "inte handla hungrig", "handla nyckelhålsmärkt" osv. Oj så svårt för mig att hitta tre som jag kan jobba på när jag inte ens äter längre. Men jag bestämde mig för att försöka bli bättre på att planera maten så att det inte blir så mycket överraskningar. Igår var ett lysande exempel på dålig planering (läs brist på planering)... jag tänkte när jag snabbhandlade att soppa blir bra... OCH gissa vad barnen ätit till lunch???? jo SOPPA! Dottern sa det, men höll sedan god min och åt upp medan sonen inte skulle äta alls...till sist åt han också men under STORA protester... jag bad dem om ursäkt flera gånger och till sist var middagen ändå överstökad. Otroligt nog är detta inte första gången det händer, hur sjutton kan skolan ALLTID pricka in den mat jag tänker bjuda på hemma??? (eller är det tvärt om?).

Lyckades inspirera en gammal kollega efter lunchen i måndags att börja med Cambridge igen... Härligt att någon kan bli inspirerad av mig också!

Men som sagt i morgon bitti är det sanningens minut... har jag nått mitt första delmål då??? Vi får väl se! Ha en bra kväll!

Sååå trötttttt... men glad efter helgen

Nu sitter köket på plats, nytt golv, fräscha tapeter OCH fint kök. Känns helt underbart. Det är givetvis lite småsaker kvar att göra som att sätta tillbaka lister, foga kakel och sätta handtag på skåpen. Vi har inte plockat tillbaka något i skåpen heller, det är kanske det största jobbet där.

Men så fint det blev. Är SÅÅÅ nöjd! Tusen tack alla som hjälpte oss, det var guld värt!

Men ack så trött jag är idag, än mer än i går tror jag... trött, har ont i hela kroppen och vill bara rulla ihop mig i en boll och krypa ner under täcket. Men det är väl naturligt efter helgens jobb. Jag som inte ska jobba sådär hårt heller. Får se om viktminskningen stannar upp i veckan nu som den brukar göra när jag tagit i för hårt! Kan skvallra om att det är nära delmål 1 nu. Känns härligt!

Det som jag skrev om förra veckan (föräldern som hoppade på mig/sonen under ett föräldramöte), verkar nog rinna ut i sanden. Jag bestämde mig för att bara låta det passera, jag umgås ju inte med familjen på något sätt och har inte tänkt det heller. Jag vill inte ödsla min energi på detta utan faktiskt använda min energi till något mer positivt. Jag var ju lite rädd för vad andra skulle tänka/tycka om mig/sonen, men där verkar det inte vara någon förändring vad jag har märkt. Alla hälsar som vanligt och ingen har kommenterat händelsen, men visst kommer det sitta i ett tag för mig, jag är inte van att bli kallad främlingsfientlig och att jag pratar negativt om andras barn... det gjorde ont i mig och dessutom bli anklagad inför hela gruppen av föräldrar.

Nästa vecka ska jag ju åka till Uppsala på en konferens och nu måste jag försöka uppbåda energi nog att komma på vad jag ska säga där... det känns fruktansvärt jobbigt kan jag avslöja eftersom jag inte själv riktigt vet vad jag ska fokusera på. Men det ger sig väl gissar jag, men jag måste nästa komma fram till något idag känns det som... så har någon en gnutta energi och inspiration över så skicka den hitåt tack!