Snön som vräkte ner i fredags

ligger ännu kvar, trots varmt väder i helgen. I morse var det 5 grader kallt, så det verkar ligga lite till. Inte för att det gör mig sååå mycket, det blir ju ljusare i varje fall. Maken konstaterade att det var 2 månader till julafton i går. Mmm... det är inte så länge det... usch så tiden rusar iväg utan att jag riktigt hinner med det jag tänkt mig göra.

Helgen var ganska lugn på ett sätt och fruktansvärd på ett annat.

I lördags var vi på stan för att fira en klasskompis till dottern som vunnit en rejäl slant till klasskassan. Han var såååå stolt och min dotter också, roligt att se. Vi var på loppis först och hittade ett par pjäxor till sonen (båda har växt ur sina skidpjäxor och vi åker ju rätt mycket skidor på vintern, så det vill till att alla har bra utrustning). Letade till dottern också, men hon har ju växt ur barnstorlekarna, hon har 38 på fötterna. Skridskor behövs också till dottern, men där kanske hon kan ha mina?! Vi får se. Hem igen efter diverse affärer (köpte nya barstolar till köket, det blev jättefint (jaaa. jag vet att jag lovat bilder... ska försöka ta mig i kragen och fixa!)) och väl hemma bakade jag pizza och så kom barnens faster och farbror förbi. Kvällen avslutades med att vi såg Harry Potter (den första) med dottern. Hon har läst ut boken nu (eller ja... jag har läst ut den för henne) så då skulle hon få se filmen. Lite läskig, men inte så farligt... men vi hann inte se hela, den är ju så lång!

Söndagen var meningen att jag skulle stöka lite i groventren/tvättstugan/gästrummet så vi får ordning på det sista efter köksstöket... och ta det lite lugn, kanske läsa ut boken jag håller på med... MEN istället fick jag tillbringa halva dagen med att bråka med sonen. Först skulle han inte ha frukost, sedan skulle han inte ha filen han hällt upp, sedan skulle han .... ja... jag vet inte var det slutade... han bråkade riktigt mycket. När han väl lugnat ner sig så gick det bra i några timmar... sedan brakade det lös igen. Före middag skulle han duscha... men det ville han ju naturligtvis inte... så då hade vi bråk nr hundra för dagen...Middagen åt han utan att bråka, tyckte till och med att det var gott... sedan skulle han städa sitt rum och då låg han bara på golvet, skrek, grät och menade att han inte orkade städa. Så höll han på ända tills han somnade... troligen av ren utmattning. Åhhh... så jobbiga såna dagar är. Jag var på riktigt dåligt humör hela kvällen pga hans utbrott under dagen. Blir så trött också av det... vet inte heller vad jag ska göra för att stävja det. Det har visst blivit längre mellan gångerna, men det är riktigt jobbigt när det inträffar.

Katten har inte kommit hem heller och dottern är riktigt ledsen för att hon är borta. Jobbigt är att grannar säger att de sett henne, men jag förstår inte varför hon inte kommer hem. Hon har ju sin filt, sin låda osv hemma, så skrämd borde hon inte blivit så hon inte vågar sig hem igen. Det som strular till det lite är att det finns en katt till på kvarteret som är väldigt lik Alice, fast större och mer långhårig, men för folk som inte sett henne sååå mycket är det svårt att se skillnad. Ja, vi får väl se. Om hon nu lever och har hälsan undrar jag just var hon hittar sin mat, för hon har ju hittills varit väldigt beroende av att komma hem och äta (även om hon plockar möss ibland). Men nu är det snart en vecka sedan hon var hemma och åt. Inga kattspår fram till bron heller (bara i carporten och de var ganska stora och Alice är ganska liten). Nåväl, vi har satt upp affischer på anslagstavlor och dottern var säkert ut 20 gånger och ropade igår. Om hon är i skogen bara bakom husen borde hon hört dottern när hon var ute igår och vågat sig fram, men inte ett spår. Ja... vi får se... men för varje dag hon är borta sjunker ju hoppet, särskilt när det nu är så kallt, och jag försöker förbereda barnen på det värsta... Att Alice kanske aldrig kommer hem igen.

Ja... trist början på en fullspäckad vecka.. undra just hur jag ska ta mig igenom denna!?!?!?

Ha det gott!