Jag ägnade resten av kvällen åt att vika tvätten som låg och stirrade på mig. Eftersom vi byggde kök helgen innan så blev det inget tvättat då, så det var två veckors ansamling som jag tvättade i helgen istället... och därmed dubbelt så mycket att vika. Men nu är det gjort. SKÖNT!
Pratade en lång stund med min kära pappa igår eftersom det var hans födelsedag. Jag berättade bland annat om hur bra det går för mig med viktminskningen och vi pratade en del om hur jag ska tänka efter jag är klar, när jag ska börja äta igen... och när vi pratat en stund utbrast pappa: "du har kommit så långt i dina tankar, så skönt att höra. Du kommer att fixa dethär nu!"
Gissa om det var skönt att höra. Och när han säger det inser jag att det är så... jag har redan börjat ändra mitt tänk lite:
- jag behöver inte tröstäta, utan ska hitta något annat sätt att få ut de aggressionerna eller få den trösten på (träna tänker jag mest på... men jag har ju inte börjat med det ännu).
- jag ska inte belöna mig själv (eller andra) med mat eller godis. Barnen ska inte få lära sig det beteendet av mig i varje fall.
- vi ska börja planera maten mer så att det blir mer varierat och lättare att planera.
- jag längtar efter att få börja röra på mig.
- jag behöver inte äta jättestora portioner utan ska lära mig att njuta av varje tugga istället!
Framför allt har det varit nyttigt att i snart 2 månader inte frestas av mat/godsaker utan veta att jag ska hålla mig till min soppa. Jag har verkligen INTE gjort något snedsteg alls, utan bara ätit min soppa (med undantag för Stockholmsbanketten då). Det blir ett sådant tillfälle till när jag ska på konferensen i veckan. Men det blir bara en måltid och det klarar jag, det vet jag ju nu!
Mina arbetsuppgifter från konsulenten denna gång handlade om varför jag startade min viktminskning och vad jag har för förväntningar när jag är klar...
Varför startade jag?
Ja, det har jag funderat på ett par gånger denna vecka när jag varit rätt nära att ge upp. Det har varit en kämpig vecka, men jag vet ju också att jag får betala efter den tuffa helgen då vi byggde köket. Idag mår jag förhållandevis bra igen och är inte alls så hungrig igen som jag varit under veckan. Men varför startade jag:
1. jag orkar inget, har ont i kroppen och orkar inte leka med barnen
2. jag har svårt att hitta kläder och det är svårt att sy något som blir snyggt, jag ser ut som ett hus jämt
3. jag vill kunna träna, åka skidor, jogga, simma eller vad som nu faller mig in
4. jag vill må bättre psykiskt, orka med mig själv!
Vad förväntar jag mig då av livet efter viktminskningen:
1. jag inser att jag alltid kommer att få jobba med vikten, det är inget som ger sig själv. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva soppa nu och då för att hålla min vikt utan anpassa motion och matintag så att jag kan hålla min vikt.
2. jag vill kunna köpa mina kläder var jag vill utan att behöva tänka att de troligen är för små hur som helst. Jag har redan fått smaka på detta, så sent som igår när jag köpte en ny BH bland de andra, inte bland Generous (visserligen fick jag ta den största som fanns... men det var en underbar känsla!). Jag vill också kunna känna mig snygg i det jag tar på mig utan att bara se valkar och att det putar här och där!
3. Jag vill börja träna regelbundet, få känna dendär underbara känslan man får när man joggat en rejäl bit och är sådär lagom trött men ändå pigg... Vill kunna åka skidor, slalom, simma, gå på aerobics osv och orka med det! Det kommer bli en lång väg tillbaka med säkerligen en hel del träningsverk och motivationsproblem på vägen, men jag ska komma mig dit! Vill komma så långt att jag inte ska behöva tvinga mig själv att träna utan att jag faktiskt saknar det om jag inte gör det!
4. Orken tillbaka. Att orka vara med barnen, orka vara en bra mamma och hustru, att orka med mig själv. Självförtroende och självbild är inte det bästa just nu, även om jag märker att det har blivit bättre med viktnedgången, men här har jag nog en lång väg kvar att gå.
5. Jag vill också få en normal relation till mat, men framför allt godis och godsaker. Jag vill aldrig mer känna att jag går till skåpet i jakt på godis att trösta mig med... eller att jag har undangömt godis ifall att...
6.Lära mina barn en naturlig och bra relation till mat och godsaker, så att de slipper falla i samma gropar som jag gjort. Att lära dem vara snäll med sig själv utan att det går ut över kroppen! (belöning = inte mat utan något annat!)
Oj, det är mycket jag vill åstadkomma... jag vill förändra hela livet känns det som. Och jag har börjat... nu är det bara att fortsätta kämpa de nästkommande kilona!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar