MOTIVATION!!!

Konsulenten varnade mig för att detta kan hända... och jag tänkte att INTE JAG INTE, jag är såå motiverad. Men igår och idag händer det... jag börjar tvivla på mig själv, jag börjar tänka att det är kanske nog, jag kanske ska sluta nu. Är konstant hungrig igen och sugen på bröd, ost, korv, eller ja... You name it! Det är säkert betalning för allt slit i helgen, det har varit så tidigare i varje fall när jag slitit lite ont! Men *peppar, peppar* så har jag nog mitt första delmål i hamn i morgon bitti... på 7 veckor!!! (inte 10 som konsulenten satte upp) HÄRLIGT! (men jag ska inte ta ut något i förskott... vi tar fanfaren i morgon). Men det ligger en brödbit på nya fina bänken i köket och glor på mig!!! Men jag SKA INTE!!! SKA INTE!!!! Hör du det brödbit.. du får ligga där och vänta på att nån annan ska äta upp dig!!!

Är lite mindre trött idag, men fortfarande ganska slut ändå. Sitter hemma och jobbar för att göra klart min presentation till konferensen nästa vecka OCH gissa om det går DÅLIGT... jag tror jag har lyckats göra en slide på hela dagen... resten har varit läsa, fundera och skrota idéer... Men det är ju en del av forskning även om det känns oerhört trist att den inte kan bli klar. Ska sitta hemma i morgon också för att spara lite på min energi och inspireras att komma framåt.

På fredag har vi möte med dendär viktgruppen jag berättade om tidigare och denhär gången ska vi diskutera vilka beteenden som kan förändras. Det är saker som att "äta långsammare", "lägga ner besticken mellan tuggorna", "inte handla hungrig", "handla nyckelhålsmärkt" osv. Oj så svårt för mig att hitta tre som jag kan jobba på när jag inte ens äter längre. Men jag bestämde mig för att försöka bli bättre på att planera maten så att det inte blir så mycket överraskningar. Igår var ett lysande exempel på dålig planering (läs brist på planering)... jag tänkte när jag snabbhandlade att soppa blir bra... OCH gissa vad barnen ätit till lunch???? jo SOPPA! Dottern sa det, men höll sedan god min och åt upp medan sonen inte skulle äta alls...till sist åt han också men under STORA protester... jag bad dem om ursäkt flera gånger och till sist var middagen ändå överstökad. Otroligt nog är detta inte första gången det händer, hur sjutton kan skolan ALLTID pricka in den mat jag tänker bjuda på hemma??? (eller är det tvärt om?).

Lyckades inspirera en gammal kollega efter lunchen i måndags att börja med Cambridge igen... Härligt att någon kan bli inspirerad av mig också!

Men som sagt i morgon bitti är det sanningens minut... har jag nått mitt första delmål då??? Vi får väl se! Ha en bra kväll!