torsdag 30 september 2010

Kommer att bli långt... men det viktigaste först!

Ja, det här inlägget kommer att bli långt skulle jag tro... jag riktigt kokar av ilska och behöver skriva av mig lite... men det viktigaste först... det är ju vägdag!

Och döm om min förvåning när jag ställer mig på vågen i morse och vågen pekar ner... hela 2,2 kg senaste veckan TROTS Stockholm och utsvävningarna där. HÄRLIGT. Så nu har jag totalt tappat 17,2 kg på 6 veckor! Det går som tåget det här! Vi pratade en del om att man kan tappa fokus och inspiration nu när man har tappat ungefär hälften av tänkt viktnedgång. Det är möjligt, men jag tror inte att det gäller mig just nu! Jag är så fokuserad på att fortsätta min kamp ner till målvikten. Maken har funderat över när det är dags att börja äta mat och enligt konsulenten är det bäst att köra soppa fram tills målvikt och därefter börja lite smått att äta mat igen. Om jag fortsätter som jag gör nu så skulle jag kunna nå mitt mål i slutet av november (om jag har målet - 20 till... men ska jag bli normalviktig enligt BMI så är det mitten av december som gäller... förutsatt att jag nu går ner lika mycket som jag gjort hittills, gissningsvis kommer det att gå trögare när jag inte har lika mycket kvar att gå ner, det är jag medveten om).

Men JIPPI för de 17 kg jag redan tappat! Kläderna blir större och större... ringarna på fingret börjar vara väldigt lösa (inte så jag tappar dem ännu, men de åker runt hela tiden så fort jag rör mig... är inte van... såg dock en ring som jag verkligen skulle vilja ha som jag inte hittade när vi gifte oss... får önska mig den när vi nu firar 10 år nästa sommar).

Ja... och så till det som jag är sååå förbannad över!!!! Igår var det föräldramöte på förskolan och under mötet diskuterade vi likabehandling. Då börjar en förälder "prata" (läs halvskrika) om att min son (angav hans namn) sagt att han inte får leka med hennes son, för det har hans mamma sagt. Detta står hon och säger inför hela föräldragruppen! (jag tänker dock inte sänka mig till hennes nivå och anger INGA namn... jag tycker det är oerhört kränkande!) Sedan fortsätter hon älta på om detta men också att hennes son kommer hem med sår i ansiktet, att han inte får vara med och leka osv. Hon påpekar att hennes son är så känslig. Men fokus var på vad min son sagt. Det blev en väldigt olustig stämning över huvud taget. Jag började givetvis koka men blev lite tagen på sängen av hennes påhopp. Hon la dessutom till att det kanske beror på att hon inte har svenskt ursprung och då höll jag på att fullkomligt explodera. Som tur var steg en annan förälder in (med stor pondus) och avvisade det och sedan försökte styra över diskussionen på hur stort ansvar pedagogerna har för att hjälpa barnen att förstå när de gör fel, säger fel saker osv.

Vad har jag då sagt till min son?? Jo, både jag och maken anser att han inte ska leka med den här pojken av flera skäl. Dels leker de inte särskilt bra ihop... det blir ofta bråk mellan dem och de har inte särskilt roligt ihop (de sitter mest och ser TV om de leker... men det var ganska länge sedan de lekte ihop nu), och dels vågar jag inte lämna min son hos henne då jag vet att hon inte har koll på vad barnen gör eller var de är (vilket jag har rent praktiskt sett). De bor nära en vältrafikerad väg och vad är det som säger att pojkarna inte ger sig ut på byn istället för att vara på gården och leka? Jag vågar inte lita på att min son klarar att stå emot impulsen att göra det, han är ju bara 5. När han är hemma och leker, särskilt om han har kompisar där, kastar jag ett öga på vad han gör och var han är lite då och då (typ var 10 min) för jag tycker inte att en 5-åring kan klara trafik eller helt och hållet hålla sig inom utsatta ramar, även om han har blivit betydligt duktigare på det nu. Men denhär mamman vågar jag inte lita på att hon har den kontrollen över min son, så är det bara.

Men jag kan säga att det gjorde ont att bli anklagad för att vara främlingsfientlig! Jag.. som dagligen jobbar med folk från olika delar av världen... och som nästan pratar mer engelska än jag pratar svenska vissa dagar! Det gjorde ONT!

Det som också gjorde så ont var att hon anklagade mig inför hela föräldrakollektivet... hon menade att jag borde ringt henne och sagt det till henne, men hon kunde inte göra det mot mig??? Jag har ju pratat med andra om att det min son inte får leka med hennes, jag har inte förtalat henne på något sätt, varför ska hon utsätta mig för det??? Det var så fruktansvärt kränkande att sitta där. Jag brukar inte förlora talföret totalt, men den här gången gjorde jag det. När jag väl kunde börja formulera mig lite i huvudet så funderade jag om jag verkligen skulle sänka mig till hennes nivå... hänga ut henne bland de andra föräldrarna. Jag vet ju en del om hur hon har haft det, och hur det fungerar i hennes hem... så det skulle mest varit pinsamt för henne om jag förklarat mig inför alla föräldrar OCH hängt ut henne med min förklaring.

Det är ju faktiskt också så att vissa människor inte går ihop med andra... OCH det har ju inget med främlingsfientlighet eller mobbning eller kränkning att göra.

Men det är klart.. jag borde kanske inte sagt till sonen att han inte får leka med den här pojken på fritiden... men vad ska jag svara honom när han frågar .... På dagis frågar den här pojken sonen ganska ofta om min son vill följa med honom hem, och hittills har det inte gått att lösa praktiskt (dvs. det har löst sig av sig själv), men i veckan fanns tydligen ingen utväg utan sonen svarade helt enkelt att han inte får för mamma... klart det gjorde ont i den där pojken... det är ju inte hans fel... så visst har jag lite dåligt samvete för det (pojken har det jobbigt nog som det är). Frågan är om min son egentligen vill leka med den här pojken... han kanske inte till sist såg någon annan utväg än att säga såhär... han orkar/klarar kanske inte att säga till pojken att han inte vill leka med honom (tack du som gav mig det som exempel, jag ska prata med sonen om det i kväll).

Jag bryr mig inte så mycket om om den här föräldern är arg på mig i sig, men jag tycker det skulle vara oerhört olyckligt om min son påverkades, dvs att han inte får följa med andra kompisar hem, eller ta med sig kompisar hem till oss... Det är det jag är mest rädd för. Jag hoppas verkligen att de föräldrar som känner mig verkligen förstår att jag har skäl till att jag inte vill låta sonen leka med den här pojken och att det inte är något personligt gentemot den här mamman eller pojken. Jag har ju jobbat mycket för skola och förskola och många vet vem jag är och vad jag går för nu, så jag hoppas inte detta ska påverka deras bild av mig (och sonen) och tro att jag är främlingsfientlig. Fick höra att många troligen vet om den här familjens situation, det är ju en liten by, så jag hoppas det bara kan blåsa över nu! Men lite jobbigt var det att träffa föräldrar i morse på dagis!

Har funderat fram och åter i natt vad jag ska göra... ringa och prata med mamman, skriva ett brev som hela förskolan får ta del av där jag förklarar mig (dvs. förklara att jag inte vågar lita på henne och att våra söner inte är bra för varandra och dementera att det är något personligt), eller bara låta saken vara, bero... Brevet var nästan formulerat i huvudet i morse, men efter en diskussion med personal på morgonen kom jag fram till att det kanske nog är bäst att bara låta det vara som det är. Sonen kommer fortfarande inte få leka med den här pojken på fritiden (men han frågar inte direkt efter det heller) och de som frågar mig kommer få ett rakt svar av mig vad det beror på! Jag måste dock prata med sonen om vad han sa och vad som blev så fel och lära honom att det är bättre att säga att " jag har inte lust idag" eller " jag orkar inte" och vara ärlig mot andra. Sedan får vi föräldrar ta diskussionen om det inte fungerar just den dagen eller om, som i det här fallet, jag inte vill att han ska leka med just den pojken, ja då kommer jag säga det till den föräldern (det är ju bara den här pojken jag inte vill han ska leka med!) och förklara varför!

Men faan vad lätt det är att lägga in att man är främlingsfientlig när man inte har något annat att ta till !!! Och vad enkelt hon hade kunnat göra det för både sig själv och andra om hon tagit det personligen med inblandade, kanske med hjälp av pedagogerna. Det kändes som hon gav många andra kängor också bland föräldrarna, men det var fortfarande BARA min son som namngavs! Fy fasen, jag är fortfarande fruktansvärt kränkt och irriterad! Barn som är 5 år kan inte förväntas veta hur de ska föra sig i den här komplicerade världen där inte ens jag som vuxen klarar alla situationer! Självklart ska vi vuxna lära dem så mycket som möjligt, men om man inte kan kommunicera med varandra så är det kört redan från början, vilket uppenbarligen hände här! Brist på kommunikation!

Men som sagt.. jag hoppas alla som var där igår känner mig så väl att de förstår att jag har goda grunder till att säga som jag gör, agera som jag gör! Jag gör inget för att vara elak, jag ser efter mina barns bästa, efter bästa förmåga!

(skönt att skriva av sig i varje fall... hoppas nu bara att det här blåser över!) Tack för att du orkat läsa hela vägen hit!

onsdag 29 september 2010

Åhh... tack söta!

för kommentarerna... OCH jag kämpar på! Går in i vecka 6 på torsdag och det känns som jag kan äta dessa soppor ett bra tag till. Jag har inte lessnat ännu. Har till och med börjat komma in i fasen när jag inte är så hungrig längre, utan kan gå flera timmar över lunchen utan att skrika efter mat!

Hur gick det med min resa då? Oj vilken underbar resa, även om den var jobbig också (det ÄR jobbigt att vara borta!). Grand Hotel i Stockholm var allt man kan önska och lite till... banketten var helt otrolig och jag SÅG kungen och drottningen, det var inte mer folk än så. Kändes lite overkligt att sitta där i samma rum som dem. OCH jag åt av bankett-maten, jag till och med smakade lite på vinet som inte var så jättegott (inte min smak helt enkelt), och jag gjorde som konsulenten sa... jag njöt!!! av varje tugga. Förrätten var riktigt god med smårätter från Sverige, men godast var brödet (inser att jag saknar bröd ganska mycket eftersom det var sååå gott). Huvudrätten var kött och potatis och jag fick i mig kanske 4 små bitar av köttet med potatis och sherrysås till... sedan var jag nöjd. Efterrätten var en glassbomb med JÄTTEBITAR... jag åt inte ens hälften och kände mig riktigt mätt!!! Oj så min mage måste ha krymt ihop! Det var oerhört vacker musik under middagen, både Opera (Divine om någon hört talas om dem) och Orphe drängar (hur det nu stavas), och jag hade trevligt sällskap på bägge sidor om mig. Nöjd, men mycket trött gick jag till rummet vid halv tolv efter en över 4 timmar lång middag. När jag kom upp på rummet hade städet varit där, bäddat ordning sängen, ställt fram tofflor, gjort ordning på toa med en liten handduk och ställt upp tandborste etc fint och lagt fram en frukostmeny på kudden... Gissa om jag kände mig ompysslad!

Tisdag återgick jag till mina soppor och lite hungrig var jag allt igår efter att kroppen fått smaka på mat, men det gick över under dagen. Idag är jag tillbaka på banan IGEN... allt flyter på som vanligt, jag äter soppa och dricker vatten.

Konsulenten varnade mig för att inte väga mig på en vecka nu då jag faktiskt kan ha gått upp av maten jag åt... men jag kunde inte låta bli i morse... och döm av min förvåning när vågen stod på -0,4 kg sedan i måndags, trots middagen! Härligt! Ska bli spännande att se om jag går ner mer i veckan eller om det står still... men det gör inte så mycket eftersom jag faktiskt har rasat 16 kg nu på 5 veckor! Jag vet att det kan stå still lite och det gör inget faktiskt.

Någon frågade om huden hänger med och det gör den till viss del, men jag är nog beredd på att få göra någon slags större make-over när jag är klar... gissar att magen kommer att hänga mer än vad som är trevligt och även låren kommer nog få mycket överskottshud. Men det får vi se när jag nått målet och hållit vikten ett bra tag. Brösten ser lite mer hängande ut än förut, men har stannat av lite nu tycker jag, så det kanske inte blir så farligt som jag trodde. Jag försöker smörja lite också så att huden får lite hjälp att dra ihop sig, men det vore ju inte så konstigt om det inte går så mycket mer, jag har ju tänjt ut den två gånger redan i och med graviditeterna. Men det jag sparar på godis och annat skräp kan jag ju lägga i en pott till en framtida operation!

Jag berättade ju att jag slängt kläder... jag passade på att köpa några plagg i Stockholm och kände mig jättestolt när jag köpte en tröja i storlek 44/46 och den är inte jättetrång heller! Ska bli så spännande att se var det slutar i storlek, jag har INGEN aning. Har så svårt att tro att jag kan komma till en 38, för det har jag nog inte haft sedan tonåren... MEN den som väntar får SE!!!

Jag har ju lovat bild på kläningen och från Stockholm... det kommer när jag laddat ur kameran.

Ha en bra dag!

torsdag 23 september 2010

WOW... 15 kg minus på prick 5 veckor

Oj, så stolt jag är över mig själv nu... -15 kg idag! prick 5 veckor efter jag börjat med Cambridge. Det har varit lite tungt i veckan och jag har varit hungrig hela veckan, men det tror jag beror på förkylningen som jag dras med just nu. Idag känns det peppar peppar bättre, inte fullt så tät som jag var i går kväll. Skönt!

Jag var så trött i går kväll att jag inte orkade göra nästan något. Maken var och spelade golf så jag fixade middag till barnen, åt min soppa och sedan var det bara att spankulera iväg till bokbussen. Önskar verkligen att jag orkade läsa mer än jag gör, men det finns inte tid och plats för allt i livet, så är det bara.

Klänningen sydde jag på en liten stund och den är klar sånär som på fållen. Jag har klippt till den, men inte vikt och sytt upp den och sedan ska fodret nästas fast i fållen. Är nöjd med den själv. Ska fota den när den är helt klar, jag lovar att försöka hinna med det.

Var och försökte hitta något snyggt att ha på dagen när jag ska till Stockholm. Hittade en jättesnygg stickad lite längre tröja på Lindex, hade inte tid att prova där dock och gissa om jag blev besviken när den såg jättekonstig ut på mig. Den var oerhört urringad, så den nästan trillade ner på axeln. Men färgerna var jättesnygga. Hittade också en fin stickad tröja med sån där stor krage.

(bild lånad från Lindex hemsida)
Den såg lite konstig ut på mig dock, så jag har inte bestämt mig om jag ska behålla den. Men visst ser den fräsch ut?

Insåg att jag behöver nog ett par nya skor också. Har bara springskor just nu och det är inte så kul att ha till kjol!!! Hittade ett par ecco som var jättesnygga, men naturligtvis inte i min storlek. Fötterna verkar inte ha förlorat något ännu för där drar jag fortfarande 40. Men konsulenten sa ju att det tas uppifrån och ner, så fötterna är väl sist;-) Skulle gärna vilja ha stövlar, men det finns inte en chans att jag får igen dem över vaderna, så det är bara att glömma fortfarande. Jag provade igår.

Men det som var kul på Lindex var att jag nu kunde gå och titta bland tröjor på "vanliga" delen och inte på Generous... de tröjor som hände på Generous såg så stora och säckiga ut och jag har aldrig gillat det, även om jag inte har haft något val på länge. Byxor däremot får jag fortfarande lov att gå på Generous, men det ska bli ändring på det också!!!!!

I tisdags kväll städade jag ur garderoben och tog bort sådant som är för stort (det var lite), plockade fram sådant som jag kunde ha för några år sedan när jag faktiskt vägde runt 105-110 kg, som fortfarande såg fräscht ut, OCH kastade bort sådant jag inte använt på länge som jag inte längre klär i... Två säckar med kläder blev det som ska lämnas in på Myrornas i eftermiddag. SKÖNT!!! Men jag kan säga att det blev lite kvar! Till min glädje hittade jag två kjolar som jag verkligen tycker om som jag inte har kunnat ha på länge. En grå-svart rutig och en mörkt lila.. de ska jag slita på nu i höst så länge jag kan ha dem. Har en relativt ny jeanskjol också som är lite kortare i modellen som jag också tycker mycket om som jag ska ha mycket. Men lite sorgligt var det att kasta kläder jag tycker om, MEN jag får köpa nya favoriter. Ska dock försöka undvika att köpa allt för mycket, för fortsätter jag såhär så har jag snart växt ur dem ;-)

Måste fortsätta förberedelserna för morgondagens disputation OCH hinna jobba lite däremellan. Kom på igår att jag har för sjutton bara 2,5 veckor kvar tills jag ska på konferens i Uppsala och presentera mitt projekt OCH jag har inte hunnit någonstans på det!

Ha en bra dag!

tisdag 21 september 2010

Har inte så mycket tid över för att blogga just nu

Det är fullt upp!

Klänningen går framåt... nu är det mest finlir och fållen kvar. Jag ska sätta dit en spets längst upp som tar lite tid att göra ordning, men annars är den rätt färdig. Känns skönt faktiskt. Nu kom jag dock på att måste ju ha något på dagen också, både på måndagen och på tisdagen, undra just vad jag ska ha... måste nog dyka ner i garderoben ikväll och se vad som finns och vad som är för stort och för litet som jag aldrig kommer att ha. Ska bli skönt att rensa och faktiskt få köpa något nytt och hänga in där.

I helgen blev det inte så mycket gjort. Min pappa kom på besök (trevligt) och hade med sig barnens kusiner vilket var en total överraskning för oss. Så det blev passa barn och laga mat i helgen snarare än att fixa i köket, men vi har gott om tid till det också tror jag. Kanske orkar man ett ryck i kväll och ta ner kakel, vi får se.

Igår var det stängt på sonens dagis, så vi hade en lugn förmiddag hemma, han och jag, då han byggde lego och jag fick sy på klänningen. När skolan slutade hämtade vi storasyster och så åkte vi till Leos lekland (barnens önskemål) och där fick de leka i 4 timmar. Kul hade de, var helt svettiga när det var klart. Dagen avslutades på simhallen där vi hade tänkt bada alla fyra, men det var så fullt med simskolor osv, att det bara blev barnen som badade (ja, maken simmade medan dottern hade simskola). Sent hem blev det, så barnen lär vara trötta i kväll gissar jag. Nöjda var de med sin dag i varje fall. Lite kompensationstid från oss eftersom vi jobbat så mycket med huset nu ett tag.

Planerar för disputationsfesten på fredag också. Jag ska vara toastmaster så det är lite att fixa med och lite spex att planera också. Det blir nog bra tror jag, men det är så svårt att komma på något roligt att säga om han som disputerar... men någon rolig anekdot ska vi väl kunna gräva fram. Det blir inte en så stor fest, och det känns skönt.

Sedan är det dag för Stockholm till veckan... oj så fort tiden går nu, och helgen därefter ska vi sätta upp köket! Oj, oj... nu hänger jag inte riktigt med längre känner jag.

Nåväl... dags för lunch, undra vilken soppa jag ska ta denna gång?


torsdag 16 september 2010

Kvällen vikt åt klänningen

Hela kvällen, satt jag och jobbade med mönster till klänningen. Jag tror den kommer bli bra, väldigt enkel, men det var jag ute efter. Hoppas att jag hinner en bra bit på den ikväll nu. Jag ritade mönstret igår kväll och så sydde jag överdelen i spetstyg... provade även att sy i det tyg som ska vara under, men det blev inget bra så jag fick göra om mönstret lite. Men jag tror att det ska bli bra nu.

Idag är det prick 4 veckor sedan jag började med Cambridge och jag har fortfarande INTE stoppat något annat i munnen än mina soppor. Även om det var NÄRA igårkväll när jag gjorde mat till barnen, det luktade sååå gott med våfflor... men annars går det ganska bra. Det jobbiga är det sociala när folk tycker synd om mig för att jag inte får äta kakor, bullar eller mat... Varför ska det vara så svårt för folk att acceptera och respektera att jag jobbar med min vikt?

Nu ska jag bege mig till min -10kg belöning... massage! jag har rätt ont i ryggen också så det är inte bara njutning, men lite njutning är det!

onsdag 15 september 2010

Lika trist och mulet i sinnet som utanför fönstret

Är inne i en lite mörkare period av mitt liv just nu känner jag. Jag har svårt att få inspiration att göra något vettigt av min arbetsdag och det går sååå trögt att komma nån vart. Hemma går det lättare att jobba dock, men jag kan ju inte sitta hemma jämt. Sedan är det lite svårt att hålla sig från renoveringen också...

Det är inte så lång tid kvar nu innan det är dags att sätta upp köket. Idag har vi bara några bänkar kvar (om jag kommer ihåg ska jag ta några bilder så ni får se hur vi har det just nu. Vi la lite golv till i måndags. I söndags tog vi vara på de skåp vi ska ha kvar och satte dem i tvättstugan så vi får lite mer förvaringsutrymmen där. Det blev kanonbra. Äntligen ska jag få lite ordning i vårt förråd också och någon stans att stoppa urväxta kläder (både MINA och barnens), stoppa burkar och flaskor som väntar på sylt och saft (det blev inte så mycket bär i år, men förhoppningsvis nästa år), och allt annat som man behöver, men inte har någonstans att stoppa.

Viktresan fortsätter... jag har väl passerat 10 kg nu och går stadigt nedåt. Konsulenten berömde mig igår och sa att jag ligger långt över snittet. Snittet tappar 10 kg på 4 veckor och jag gjorde det på 3!!! OCH ja, det känns i kläderna nu. Jag har "växt" ur ett par byxor redan som är alldeles för stora och i morse kunde jag börja nyttja ett nytt hål på skärpet som jag aldrig använt förut (och det är ett gammalt skärp). Undra om jag måste ta in mina vigselringar också så småningom. Såg en jättefin när jag följde dottern för att ta hål i öronen, den var väldigt lik den jag har fast med stenar i. Så kanske ska jag önska mig den när jag gått ner i vikt klart! (jag och maken har ju varit gifta i 10 år nästa sommar... perfekt present från honom då ;-).

Annars går det fortfarande bra att bara äta soppa. Jag har gått över till en mer ensidig diet med i stort sett bara kakao, kakaomint och vanilj. Vaniljen är god kall, de andra fungerar bägge ock. Jag har lessnat på de som ska smaka kyckling och grönsaker, för de är inte riktigt goda längre, jag måste krydda så mycket. Det enda som är bekymret är att jag blir väldigt hård i magen och får svårt med det... plus att jag fortfarande blir hungrig när jag tar i för hårt (vilket inte är så roligt... jag vill ju vara med och göra allt... spela golf är fortfarande uteslutet).

På fredag ska jag också börja i ett program för kvinnor med övervikt (vitsigt nog heter det "viktiga damer") där vi ska diskutera kring mat och motion antar jag... jag är lite skeptisk eftersom jag ibland tycker det är väldigt jobbigt att lämna ut så mycket om mig själv, men det hänger mycket på hur de andra tjejerna är som är med i gruppen. Som sagt, första träffen är på fredag och jag har beslutat mig för att verkligen ta det på allvar, som en del i mitt nya liv! Sedan försöker jag ta dagen som den kommer lite också nu, orkar jag göra något så gör jag det, orkar jag inte, nä, låt bli då!!!

MÅSTE dock se till att börja med min klänning i kväll... maken är på resande fot några dagar, så jag ska ta vara på tiden och börja rita mönster i kväll, och sedan börja sy. Problemet är dock att jag inte riktigt vet storlek... om jag fortsätter min viktnedgång i samma takt kommer jag väga 4 kg mindre när det är dags för banketten... men var går jag ner de 4 kg... bysten, magen, rumpan??? Ja... det är en utmaning. Pratade också med konsulenten igår hur jag ska hantera maten under banketten och hennes råd var ENKELT... jag ska äta min soppa som vanligt och sedan äta av maten som serveras, äta av det som ser gott ut och NJUTA av varje tugga (jag behöver ju inte tömma tallriken!!!!) och sedan gå tillbaka till mina soppor dagen efter och fortsätta på inslagen väg. En gång är ingen gång menade hon... så jag känner mig nu trygg i det. Utmaningen blir dock att låta bli maten under disputationsfesten jag ska på fredagen innan... jag får lov att välja när jag ska äta helt enkelt... men planen där är att ta lite mat och mest styra runt den på tallriken, men inte stoppa i munnen. Huvudsaken jag har vatten så är jag nöjd!!! Alkoholen ska jag också låta bli helt men det känns inte som någon uppoffring... på fredagen ska jag köra hem, så det är en enkel och giltig förklaring, i Stockholm blir det svårare, men jag låter i varje fall bli!

Nä, nu ska jag försöka ta tag i dagen, ta mig igenom det trista och mulna och hitta inspiration att göra NÅGOT!

fredag 10 september 2010

Igår passerade jag min första milstolpe!!!

Efter en ganska seg vecka har jag nu passerat den första milstolpen 10 kg !!!! Känns helt underbart faktiskt. Och ett hål mindre på skärpet nu jämfört med på väldigt länge, så visst märks det!

Annars är det som vanligt här... försöker jobba, men är sååå oinspirerad. Vet inte vad jag ska göra med mig själv snart! Jag skulle verkligen behöva lägga i en extra växel nu så jag kommer nånvart med min enkät som jag ska skicka ut. Jag tar mig inte ens för att börja ta reda på hur jag får tag på adresserna till skogsägare. Oj så frustrerande det känns. Jag försöker i varje fall läsa lite teori, det har jag igen senare ändå, men som sagt, krutet behöver läggas på själva undersökningen nu. Har jag väl enkäten ute så är det bara att fortsätta med teoriinläsningen och fundera över hur jag ska analysera resultatet. Jag som är så fruktansvärt dålig på statistik.. men man lär så länge man lever eller hur!?

Helgen blir annars ganska lugn, maken vill spela golf en sväng, vi ska lägga klart golvet i köket också. Köksskåpen kom igår och står nu i ett hörn i köket och lockar på oss... vi är såå sugna att börja sätta upp skåp och få saker och ting på plats redan nu... jag tror vi kommer att tjuvbörja innan svärfar kommer för att hjälpa oss med elen. Det är en hel del vi kan göra utan att han är här också. Även de nya vitvarorna kom idag, så nu är allt levererat för att sätta igång.

Sedan måste jag börja med min klänning också... framför allt måste jag rita mönster till klänningen i första steget. Jag vet hur jag vill att den ska se ut nu om jag bara får tag på spets (den måste vara röd)... Ser fram emot Stockholm måste jag säga även om jag oroar mig lite för hur jag ska lösa maten under vistelsen där... det bjuds ju på tilltugg både här och där, det brukar vara så på konferenser. Innan dess har jag en disputationsmiddag också som jag lovat vara toastmaster för, så jag har lite att förbered tills dess också... och hur ska jag äta då?

Ha en riktigt trevlig helg!

onsdag 8 september 2010

Oj... så fort det kan gå ibland

Under morgonens fika på jobbet ringde mobilen. Redan när jag svarade hörde jag att något var fel... det var sonens fröken. Hon berättade att hon var påväg hem från skogen med Adrian då han fått en sten i huvudet. Oj så rädd jag blev...

Väl tillbaka på dagis kollade de såret och det blödde mycket. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de menade att vi borde åka in även om han inte visade tecken på hjärnskakning. Sagt och gjort.. jag satte mig i bilen och åkte hem... fort gick det kan jag meddela... nervös och orolig var jag givetvis.

Jag blev dock märkbart lättad när jag kom dit och sonen satt och läste böcker i mysrummet. Han hade varit mest orolig över allt blod som kom, men var inte direkt påverkad. Han hade ont i huvudet och var lite snurrig. Vi åkte in på akuten som beordrat och de hittade inget fel på honom. Såret behövdes inte ens sys som tur var. Så vi åkte till makens jobb och åt lunch med honom.

Tillbaka på mitt jobb nu och han är precis som vanligt, busar, ritar och pratar på... så jag behöver nog inte ens vara orolig, men det hade ju kunnat gått värre... tänk om han fått den i ansiktet?!? Om det inte varit för mitt möte med konsulenten i eftermiddag skulle vi åkt hem. Men någon inspiration har jag inte att jobba.... hur ska jag hitta inspirationen igen?

tisdag 7 september 2010

nån som har en gnutta inspiration över...

... för här är den helt slut... jag borde göra en massa saker på jobbet men INGET blir gjort. Är trött, less och vill bara åka hem... solen skiner och det ser varmt och skönt ut... det gör ju inte saken lättare direkt.

Vet inte vad det är, men jag har ingen lust att göra något alls... har massor som jag borde göra. Jag räknar bara ner dagarna tills jag kan sitta hemma och jobba... på fredag ska jag göra det eftersom då kommer köksvitvarorna och då måste någon vara hemma och ta emot dem... så det passar bra att jobba hemma då...

... men var är inspirationen... *letar med ljus och lykta!*

måndag 6 september 2010

Ännu en helg till handlingarna

och en ganska fulltecknad sådan. Vi var bjudna på kalas i lördags av en av bästa kompisarnas barn (dottern blev så arg när hon hörde att jag och maken inte skulle få komma på hennes kalas, så vi fick komma allihopa när det egentligen var släktkalas, jag blev lite rörd när jag hörde det, så sött!). Mitt under kalaset ringer makens telefon och svärföräldrarna är i närheten och vill komma förbi och kolla saker med elen inför köksrenoveringen. Så direkt hem efter kalaset blev det. Vi pratade en stund om allt möjligt och sedan var det bara att börja med maten för mig... vi hade också middagsgäster den kvällen. En jobbarkompis till maken och hans särbo... Vi hade en fantastiskt trevlig kväll tillsammans och de for vid halv elva.

Söndagen tillbringade vi med att stöka ordning i dotterns rum. Hon fick tillbaka sina golvlister och sedan ett nytt skrivbord. Hennes "gamla" var för litet för henne (hade bara en låda och hur mycket småpinaler har inte en 7-åring?). Det blev jättefint med mer hyllor ovanför skrivbordet och så plats för allt mellan himmel och jord i det. Hoppas det blir lite lättare för henne att hålla ordning nu. Sedan åkte vi in till stan och handlade lite mat och var på Comfort för att få höra vad en badrumsrenovering kan tänkas gå på. Ska bli intressant att höra. Jag vill så gärna få den gjord nu så fort som möjligt, badrummet ser verkligen inte rolig ut alls när resten av huset blivit så fint.

Cambridgekuren då kanske du undrar... jodå... jag kämpar på. Det är faktiskt fortfarande inte så jobbigt även om denna vecka ska vara en av de värsta då du verkligen saknar godis och bästa vännen att stoppa i munnen. Visst var det lite kämpigt när jag stod och lagade mat åt våra gäster i lördags, men samtidigt så tänkte jag på mitt mål!!! Och nu börjar det kännas rejält i kläderna. Jag fick lov att kasta ett par gamla trosor i går som bara hängde i rumpan, var jätteosköna (mina favoriter kan jag tillägga... men tro inte att jag sörjer dem... jag ska hitta nya favoriter i min nya storlek!!!). Satte på mig en klänning idag som jag tycker mycket om och konstaterar att det är nog en av de sista gångerna jag har den också. Lite blandad förtjusning. Jag är inte särdeles förtjust i att köpa nya kläder... det är alltid ett himla letande OCH det jag tycker är snyggt finns inte i min storlek... Men jag måste försöka börja jobba med den delen av mig... jag ska inte se ut såhär längre.. jag ska bli en 48 eller kanske till och med en 44 innan jag är klar! Men det är mycket jobb kvar rent mentalt. Veckans läxa från konsulenten är att fundera över hur jag ska bryta gamla vanor... och vilka mål jag vill nå. Men framför allt, hur ska jag undvika att falla tillbaka i mina gamla vanor... Det kommer verkligen att vara tufft, ännu tuffare än att gå på soppa tror jag!!! Nåväl.. något att fundera över denna vecka.

Måste börja fundera över min klänning också om jag ska hinna sy den... hittade en jättesnygg på Princessan Madeleine i förra veckan som jag funderar över att inspireras av. Hon är ju alltid så jättesnygg!

torsdag 2 september 2010

Joo... kämpar på...

Det går nedåt så sakterliga och efter 2 veckor på BARA soppa (känner mig jätteduktig som bara äter det, inget annat har kommit över läpparna än soppa och te (vilket är tillåtet)) och jag har tappat 7,6 kg. Det har dock stannat av under slutet av denhär perioden, om det beror på att jag inte tar det tillräckligt lugnt eller om det är kroppen som behöver stanna av vet jag inte. Men huvudsaken är att jag går ner.

Det som känns lite konstigt är att jag får beläggningar på tungan som gör att den känns lite sträv, omedgörlig och öm. Ska höra med konsulenten i morgon om detta är något normalt eller något som jag måste göra något åt på annat sätt.

Till helgen är det kalas på lördag för en kompis dotter och sedan ska vi bjuda en jobbarkompis till maken och hans flickvän på middag. Hoppas vädret håller i sig och fortsätter vara fint så vi kan hålla årets sista (?) grillning. Hoppas det. Är en del kvar att städa i huset dock. Vi har lagt golv fram till mitten av köket men så är det en hel hög lister som ska på plats igen (trist jobb OCH så himla viktigt att man är petnoga!, vi måste ju kapa om en del då de inte passar längre) och sedan måste vi grovstäda hela huset. Det är så mycket damm och smuts över allt efter allt golvläggande, sågande och brist på städning att det är hemskt. Skulle behöva putsa fönstren på båda sidor också, får se vad jag orkar med helt enkelt. Men det ska bli hemskt trevligt i varje fall med besök. Jag har inte träffat henne förutom och knappt honom heller, så det blir kul.

Dottern har fått ta av sitt gips nu och hon fullkomligt strålar av glädje. Äntligen kan hon vara som vanligt igen. Men vad fort man vänjer sig märker jag... hon sitter fortfarande med vänster hand i knät när hon äter för det har hon ju fått göra sedan hon fick gipset. På måndag blir det nog simskola för hennes del... hon längtar efter det kan jag säga. Så då blir det långa dagar för mig eller maken på jobbet då simskolan börjar först sent och hon ska få åka med en kompis in till stan så slipper vi åka hem och hämta och sedan åka in igen. Vi får se om det fungerar.

Nä... nu måste jag ta tag i mitt liv och jobba på lite... har mycket att göra och i går blev det inte så mycket gjort... inte heller i morgon blir det så mycket eftersom vi ska spika en avhandling här på jobbet.. jag ska fixa smörgåstårta och sedan har vi möten.

Ha en härlig helg om vi inte hörs innan dess (solen verkar ju skina på oss häruppe i norr i varje fall :-).