Väl tillbaka på dagis kollade de såret och det blödde mycket. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de menade att vi borde åka in även om han inte visade tecken på hjärnskakning. Sagt och gjort.. jag satte mig i bilen och åkte hem... fort gick det kan jag meddela... nervös och orolig var jag givetvis.
Jag blev dock märkbart lättad när jag kom dit och sonen satt och läste böcker i mysrummet. Han hade varit mest orolig över allt blod som kom, men var inte direkt påverkad. Han hade ont i huvudet och var lite snurrig. Vi åkte in på akuten som beordrat och de hittade inget fel på honom. Såret behövdes inte ens sys som tur var. Så vi åkte till makens jobb och åt lunch med honom.
Tillbaka på mitt jobb nu och han är precis som vanligt, busar, ritar och pratar på... så jag behöver nog inte ens vara orolig, men det hade ju kunnat gått värre... tänk om han fått den i ansiktet?!? Om det inte varit för mitt möte med konsulenten i eftermiddag skulle vi åkt hem. Men någon inspiration har jag inte att jobba.... hur ska jag hitta inspirationen igen?
1 kommentar:
Hörde om det där...Tur att det gick så bra! En olycka händer så lätt och så snabbt. Man skall krama sina nära och kära ofta och tala om för alla sina vänner hur mycket man uppskattar och tycker om dem!
Njut av kvällen. Kram
Skicka en kommentar