Lika trist och mulet i sinnet som utanför fönstret

Är inne i en lite mörkare period av mitt liv just nu känner jag. Jag har svårt att få inspiration att göra något vettigt av min arbetsdag och det går sååå trögt att komma nån vart. Hemma går det lättare att jobba dock, men jag kan ju inte sitta hemma jämt. Sedan är det lite svårt att hålla sig från renoveringen också...

Det är inte så lång tid kvar nu innan det är dags att sätta upp köket. Idag har vi bara några bänkar kvar (om jag kommer ihåg ska jag ta några bilder så ni får se hur vi har det just nu. Vi la lite golv till i måndags. I söndags tog vi vara på de skåp vi ska ha kvar och satte dem i tvättstugan så vi får lite mer förvaringsutrymmen där. Det blev kanonbra. Äntligen ska jag få lite ordning i vårt förråd också och någon stans att stoppa urväxta kläder (både MINA och barnens), stoppa burkar och flaskor som väntar på sylt och saft (det blev inte så mycket bär i år, men förhoppningsvis nästa år), och allt annat som man behöver, men inte har någonstans att stoppa.

Viktresan fortsätter... jag har väl passerat 10 kg nu och går stadigt nedåt. Konsulenten berömde mig igår och sa att jag ligger långt över snittet. Snittet tappar 10 kg på 4 veckor och jag gjorde det på 3!!! OCH ja, det känns i kläderna nu. Jag har "växt" ur ett par byxor redan som är alldeles för stora och i morse kunde jag börja nyttja ett nytt hål på skärpet som jag aldrig använt förut (och det är ett gammalt skärp). Undra om jag måste ta in mina vigselringar också så småningom. Såg en jättefin när jag följde dottern för att ta hål i öronen, den var väldigt lik den jag har fast med stenar i. Så kanske ska jag önska mig den när jag gått ner i vikt klart! (jag och maken har ju varit gifta i 10 år nästa sommar... perfekt present från honom då ;-).

Annars går det fortfarande bra att bara äta soppa. Jag har gått över till en mer ensidig diet med i stort sett bara kakao, kakaomint och vanilj. Vaniljen är god kall, de andra fungerar bägge ock. Jag har lessnat på de som ska smaka kyckling och grönsaker, för de är inte riktigt goda längre, jag måste krydda så mycket. Det enda som är bekymret är att jag blir väldigt hård i magen och får svårt med det... plus att jag fortfarande blir hungrig när jag tar i för hårt (vilket inte är så roligt... jag vill ju vara med och göra allt... spela golf är fortfarande uteslutet).

På fredag ska jag också börja i ett program för kvinnor med övervikt (vitsigt nog heter det "viktiga damer") där vi ska diskutera kring mat och motion antar jag... jag är lite skeptisk eftersom jag ibland tycker det är väldigt jobbigt att lämna ut så mycket om mig själv, men det hänger mycket på hur de andra tjejerna är som är med i gruppen. Som sagt, första träffen är på fredag och jag har beslutat mig för att verkligen ta det på allvar, som en del i mitt nya liv! Sedan försöker jag ta dagen som den kommer lite också nu, orkar jag göra något så gör jag det, orkar jag inte, nä, låt bli då!!!

MÅSTE dock se till att börja med min klänning i kväll... maken är på resande fot några dagar, så jag ska ta vara på tiden och börja rita mönster i kväll, och sedan börja sy. Problemet är dock att jag inte riktigt vet storlek... om jag fortsätter min viktnedgång i samma takt kommer jag väga 4 kg mindre när det är dags för banketten... men var går jag ner de 4 kg... bysten, magen, rumpan??? Ja... det är en utmaning. Pratade också med konsulenten igår hur jag ska hantera maten under banketten och hennes råd var ENKELT... jag ska äta min soppa som vanligt och sedan äta av maten som serveras, äta av det som ser gott ut och NJUTA av varje tugga (jag behöver ju inte tömma tallriken!!!!) och sedan gå tillbaka till mina soppor dagen efter och fortsätta på inslagen väg. En gång är ingen gång menade hon... så jag känner mig nu trygg i det. Utmaningen blir dock att låta bli maten under disputationsfesten jag ska på fredagen innan... jag får lov att välja när jag ska äta helt enkelt... men planen där är att ta lite mat och mest styra runt den på tallriken, men inte stoppa i munnen. Huvudsaken jag har vatten så är jag nöjd!!! Alkoholen ska jag också låta bli helt men det känns inte som någon uppoffring... på fredagen ska jag köra hem, så det är en enkel och giltig förklaring, i Stockholm blir det svårare, men jag låter i varje fall bli!

Nä, nu ska jag försöka ta tag i dagen, ta mig igenom det trista och mulna och hitta inspiration att göra NÅGOT!