Still going...

Ja.. jag fortsätter på inslagen bana och soppar på. Utmaningen blir på torsdag när jag och en gammal kollega ska luncha, men jag tror att hon förstår mig också. Imorgon är det vägning hos konsulenten. Känns som jag gjort mina uppgifter inför mötet och är nöjd med resultatet. Jag känner mig beredd att göra STORA förändringar i livet för att ALDRIG, ALDRIG se ut såhär igen.

Till min stora glädje fick jag använda hål 3 på skärpet idag när jag drog igen byxorna. Flera byxor känns som jag håller på att tappa dem och det känns fantastiskt bra!

Har dock svårt med stillasittandet inser jag. Igår la vi lite golv till så nu har vi bara köket kvar att lägga... Känns helt underbart att snart är den delen klar. Vi måste få dit listerna igen, men det känns som en småsak i sammanhanget. Gissa om det blir fint med samma golv i hela huset!!! Och så skönt att gå på, svalt men ändå varmt.

I går natt vaknade jag vi 2 och var pigg, men ändå trött eftersom jag bara sovit några timmar. Det var nästan omöjligt att somna om. Dock orkade jag hela dagen igår och kvällen, så kanske jag börjar få lite av den där överskottsenergin som det pratades om. I natt sov jag betydligt bättre, sov hela natten men vaknade klockan 5 och tyckte det var dags att stiga upp. Dumt att stiga upp så tidigt, men samtidigt svårt att hålla sig vaken längre på kvällen, för då är jag sååå trött! En "biverkning" med kuren är man behöver mindre sömn, men jag kan ju inte börja stiga upp klockan 5 eller hur!?

Nu ska jag använda min nuvunna energi till att försöka bocka av en sak på min att-göra-lista... för idag känner jag mig riktigt pigg!

Snart slutet av vecka 2

och det går över förväntan måste jag säga. Även om jag ärligt ska erkänna att det såg oerhört gott ut med en smörgås med ost och gurka på när barnen och maken åt soppa till middag igår. Nu börjar jag förstå lite de som säger att de saknar att tugga. Testade gröten i lördags för att få lite mer tuggmotstånd jämfört med sopporna... VILKET SNEKÖP!!! Har aldrig smakat något så fruktansvärt vedervärdigt. Jag gillar inte gröt i vanliga fall heller, men till och med maken höll med om att det var inte alls gott! Jag fick inte ens i mig hela portionen.

Första veckan hade jag inte tänkt mig att jag skulle väga mig annat än på utsatta datum, men efter förra veckan kände jag att jag behöver motivation för att orka fortsätta... så sedan i torsdags har jag vägt mig varje dag... och det har gått nedåt... Det gör att orkat lite mer. Börjar också känna av att jag inte är så hungrig som tidigare. Framför allt tror jag att jag börjar kunna skilja lite på hunger och sug. Godisbegäret då... jaa... det är som bortblåst. Maken tuggade på ett tuggummi i går som luktade sött.. och jag var tvungen att säga till honom att jag inte ens ville ha en puss så länge han tuggade på det... det luktade sååååå sött! Härlig reaktion från en inbiten sockerjunkie!

Vad har jag då förlorat i vikt sedan i torsdags när jag hade invägning efter en vecka... jo nästan 2 kg på 3 dagar... Känns så inspirerande. Det börjar också synas lite här och var... magen har blivit mindre, båda magarna (joo.... jag har två, en ovanför naveln och en nedanför), låren börjar också få lov att släppa ifrån sig lite fett, även om det sitter hårt inne. Även baken och dess valk har gett vika. Från start har jag alltså gått ner nästan 7 kg på mindre än 2 veckor!!! Detta är en fantastisk kur, men det gäller att hålla ut.

Jag som är en allt eller inget-person får nog jobba lite på motivationen nu när det börjar bli vardag av det. Hittills har det varit så nytt och spännande, men hur gör jag när det inte är det längre, hur håller jag motivationen uppe. Visst ser jag resultat på vågen varje dag jag kliver upp på den, men är det nog??? Visst drömmer jag om enkla saker som att kunna köpa kläder i en "vanlig" affär (det finns ju så mycket mer än Lindex, Kappahl och Hennes... så mycket fina kläder om man har en "normal" storlekt... längtar!), jogga i skogen, orka busa med barnen ute, orka se mig själv i spegeln (visst ser jag mig i spegeln, men inte riktigt tittar... då blir jag bara illa berörd och funderar över hur jag kunde bli sånhär... JOOO, jag vet varför också) osv. Tidigare har jag haft små morötter när jag nått 5-kilos intervall, men nu går det ju så fort och det blir ganska dyrt om jag ska unna mig något varje 5 kilo (dvs nästan varje vecka). Det kostar att gå på soppa också, den är inte gratis. Fast jag måste säga att det märks i matkorgen också eftersom jag inte äter något... det går mycket mindre ost, pålägg, bröd etc än när jag åt.

Nån som har något tips hur jag ska upprätthålla motivationen för att orka hela vägen. Vill verkligen ner under 100 kg:s strecket.. det är första delmålet.

När jag var hos konsulenten fick jag i uppgift att reflektera över varför jag blivit så överviktig... jaa, det är inte så lätt, men jag gör ett försök att fundera över det:

1. jag har nog lite gener som gör att jag har lätt för att gå upp i vikt. Tydligen har jag även lätt att bygga muskler, så det är ju en fördel när jag väl ska börja träna igen.

2. Har jag okynnesätit? Nja, det vet jag inte. Visst händer det att jag tar en smörgås på kvällen om jag känner mig hungrig för jag hatar verkligen att känna mig hungrig. Men jag upptäckte att jag äter ganska mycket när jag lagar mat, det slinker in en ostbit här, en korvbit där, en gurka osv, och sedan äter jag lika mycket till middag. Så det måste jag ändra på!

3. Däremot har godis och sötsaker varit min bästa vän länge. Jag började nog redan som 13-14-åring att lägga ALLA mina pengar på godis och sötsaker var och varannan rast. På den tiden fanns det inga regler för att skolbarn inte fick gå till affären på rasten (det infördes senare), och jag gick glatt dit och köpte för den slant jag hade. Vill minnas att jag ibland tog pengar i mammas plånbok för att köpa. Hon märkte det som tur var aldrig! Varför detta beteende? Jaa.. kanske för att bli sedd av mamma, kanske för att få uppmärksamhet, jag vet inte. Tränade ganska mycket en period och då åt jag ingen middag alls, på sin höjd en macka jag tog med mig hemifrån... och så godis då förstås. Det var en oerhört jobbig period i mitt liv OCH i mammas har jag förstått vilket givetvis gick ut över både mig och min bror. Jag hade också perioder där jag vräkte i mig godis och sedan blev illamående över mitt beteende och gick på toa direkt. Jag blev aldrig behandlad för mig bullemi dock och det hängde med länge även om det var i perioder. Men godiset har följt mig genom livet, fast jag skämts för hur mycket jag handlat för och hur mycket jag ätit så jag har dolt mycket av det! Inget bra beteende... Sista åren har jag inte ens tyckt det har varit gott, så det här måste bort ur livet. Om jag så måste avstå från godis helt så är det något som måste bort. Jag kan inte tröstäta mig ur situationer utan istället ta tag i dem och lösa problemet!

4. Ätit för stora portioner mat? Ja, det har jag också gjort men här jag har redan börjat fundera om lite. Jag började redan under sommaren att dra ner på storleken, men mat är ju också gott, så det som är gott har jag ätit mycket av vilket ju inte är bra det heller. Såser är min favorit, särskilt feta sådana, så där måste jag lära mig att njut av det jag äter och inte äta som om det inte finns någon morgondag. Här tror jag att min sopp-period kommer att hjälpa till, matsäcken krymper lite och jag kommer att bli illamående om jag äter för mycket mat. Men jag måste lära mig att bättre lyssna till kroppen!

5. Motion är också en fråga och det måste jag ta tag i. Här är jag jättemotiverad redan nu och vill göra så mycket. Jag älskade aerobics förut, men är ju för tung för att orka med det nu, så det är ett mål att kunna gå på det 1 ggr i veckan. Golfen har jag ju redan börjat med och den vill jag bli bättre i.. där behövs kondition och uthållighet och det får jag jobba på. Sedan vill jag ju så gärna kunna ta en joggingtur när jag har lust och det längtar jag också till... dendär härligt trötta men ändå pigga känslan som bara infinner sig efter ett träningspass! MOTIVATION eller hur!?

6. Hur ska jag leva sedan för att hålla min nya vikt? är sista frågan från konsultenen. Jag har ju berört mycket av det redan... men kort:

* träna regelbundet

* äta bra och riktiga mål mat på bra tider, undvika att bli överhungrig

* låta bli godisskålen i varje fall i 2 år så jag verkligen vänjer mig av med att ha trösten där, att jag bara måste ha godiset.

* lägga på minnet hur lång tid jag har mått så dåligt rent fysiskt och gör allt i min makt för att INTE komma dit igen!

Oj, det blev ett långt inlägg... men den har varit mycket jag har funderat på under helgen som måste komma ut nånstans... och varför då inte här!? Det känns skönt att kunna få häva ur sig ibland eller hur?!

Ha en bra måndag!

Inser kanske inte själv

vilken bedrift det faktiskt är att sluta äta helt och ersätta alla mål med pulversoppa. Har hittills inte riktigt fattat det, utan allt fokus har varit på att faktiskt få i mig vatten och låta bli att stoppa något i munnen som inte ska in där... och givetvis på att gå ner i vikt.

Mitt humör har dock blivit lite vresigt och irriterat och jag har väldigt kort stubin igen... det skulle ju komma första veckan och maken konstaterade att det gjorde det inte... det verkar komma nu istället. Kanske är det lite för att jag faktiskt inte kan göra det jag vill göra... dvs hålla på med renoveringen... jag måste ta det lugnt... Men frågan är om jag fixar det?!?!?!!? Sååå svårt.

Igår satt jag hemma och jobbade och fick lite gjort på min artikel (jag måste presentera ett utkast i början av september)... och sedan såg jag en bra film... Persuation (en Jane Austen... älskar verkligen hennes böcker och filmerna är så fint gjorda (de flesta i varje fall)).

Idag ska jag fortsätta skriva och försöka komma vidare i artikeln... körde fast i några statistiska frågeställningar igår som jag inte riktigt kan lösa... behöver mer statistikkunskaper känner jag, men hur ska jag lyckas få det i mig... jag har ett oerhört motstånd mot det inbyggt i mig! Jag vet ju vad termerna står för, men förstår inte hur jag ska använda dem rent praktiskt... Nån som kan som har möjlighet att upplysa mig!?

Helgen ska jag försöka ta det lugnt bara... blir det fint (som tidningen nu utlovar) så ska jag nog försöka göra lite i trädgården I LUGNT TEMPO... plocka lite vinbär och skörda i trädgårdslandet... det behöver nog rensas lite också I LUGNT TEMPO... (får nog skriva upp detdär på smålappar lite överallt som påminnelse!).

Trevlig helg!

WOW... jag går ner i vikt... så det stänker om det!!!

Jag var hos konsulenten igår och vägde mig... -4,4 enligt hennes våg. HÄRLIGT. Fick en del skäll för att jag inte suttit still och tagit det lugnt, och helgens jobbande är förmodligen också förklaringen till varför jag mått så dåligt ett par dagar. Igår var jag riktigt under isen, men idag känner jag mig lite piggare. Ska verkligen, allvarligt försöka ta det lite mer lugnt nu. Bara göra sådant som jag kan göra stillasittande, men det ÄR svårt, jag är inte den typen av person riktigt ju.

Känner saknade efter mitt sybord nu. Vi har plockat bort det eftersom vi ska flytta sybordet till en annan plats (där jag får mer plats också) och den platsen är inte klar ännu. Det är massor med saker som ska packas om och allt hänger i varandra nu. Det som ska packas bort från där sybordet ska stå nu ska in i gamla köksskåp som vi ska flytta till tvättstugan och nya köket är inte på plats förrän i början av oktober (även om vi får det i början av september). Svärfar måste komma och hjälpa oss med det elektriska och han har inte möjlighet förrän i början av oktober (det är ju älgjakt också).

Men jag måste börja sy hur som helst snart eftersom klänningen tar lite tid. Jag är inte helt säker heller ännu hur den ska se ut. Det är ju också svårt att veta hur mycket till jag kommer gå ner i vikt innan dess. Det är ju nästan 5 veckor dit och går jag enligt plan ner 2 kg i veckan är det ju 10 kg minus tills dess. Hur anpassar jag en klänning efter det!?!??!!? Nåja, jag får väl göra mönstret nu och sedan börja lite smått om 3 veckor men lämna så pass mycket till sista helgen att jag kan sy in där det behövs. Hade en tröja på mig häromdagen som var ganska lagom (lite, lite stor bara) för ett par veckor sedan, som såg ut som en säck på mig nu, så det var nog sista gången jag hade den nu tror jag. Kommer kännas både konstigt och härligt att få lägga undan kläder, för gott!!!! Har ett par byxor också som är ganska stora nu, men jag får kämpa på och ha dem tills jag kommer i de byxor som jag varit tvungen att lägga undan tidigare.

Det kommer bli så roligt att kunna gå och handla kläder i HELA affären senare när jag kommit mig ner i vikt... istället för att alltid söka sig till detdär lilla, trånga hörnet där alla kläder för större kvinnor trängs på en så liten yta som möjligt. Tänk att kunna köpa ett par vanliga jeans till exempel. Men det är långt dit ännu, jag får nog fortsätta botanisera bland de större storlekarna ett tag till. Men jag har lagt märke till att storlek 46 & 48 av de större kläderna ofta är kvar när det är rea, 50-52 är nästan alltid helt slut, så där kan jag ju vinna lite!!!

Det ser ut att bli fint väder i helgen så jag hoppas vi kan börja höststäda lite ute. Vinbären behöver plockas ner, rabarbern skördas, tomaterna städas undan (det är en del kart kvar, men de får nog lov att mogna inne i solen skulle jag tro, det är för kallt ute nu (+11 idag), sommarmöbler städas undan och häck och gräsmatta klippas. Jag känner mig lite handikappad där för jag kan ju inte göra så mycket av det. Häcken kan vi i och för sig vänta lite med, men vem vet om vädret blir fint igen så det går. Hösten verkar ska bli en såndär regnig och trist tillställning, och häcken går ju inte att klippa om det inte är fint, eller i varje fall torrt och uppehåll. Sedan måste vi se över carporttaket som läcker lite ibland. Det är måsten... sedan har vi stenplattor kvar att lägga. vi köpte nya, men det blev inte så bra, så vi måste köpa ytterligare nya, men jag tror vi väntar på rabattchecken från k-rauta eftersom vi handlat så mycket där borde vi få en rätt rejäl nu. Sedan är det ju inte direkt lugn sysselsättning att lägga sten heller, så där föll den aktiviteten. Men plocka vinbär borde jag kunna göra i helgen och kanske försöka koka saft på dem direkt, så slipper vi fylla upp frysen nu innan jakten (= kött i frysen).

Måste försöka ta ett ordentligt ryck på jobbet idag. Sitter hemma för att få lite lugn och ro och göra detdär lilla extra som jag behöver få gjort. Inte för att jag är efter, men jag riskerar att bli om jag inte tar tag i det. Måste också försöka samla lite till helgen vi ska fixa med köket, det kommer att bli mycket då och lite jobbat på några dagar gissar jag.

Ha en riktigt bra dag, trots regntunga skyar!

En VECKA!!!

Ohh.. så härligt det känns att ha övervunnit GODISBEGÄRET som annars har gäckat mig. Ju mer jag har ätit desto mer sugen har jag varit, så det känns som en stor seger bara det. Okej, det har bara gått en vecka, men jag är verkligen INTE sugen på godis eller sötsaker.

Bakade en kladdkaka till min kära make igår eftersom han fyllde år. Kände inte ens behov av att smaka på smeten och det var INNAN jag ätit. För mig känns det helt otroligt.

Var lite snurrig i huvudet igår och kände mig inte alltför tipp topp igår eftermiddag. Kände att jag ville gå på toa och göra nr 2, men inget kom. Jaha... förstoppning alltså. Stoppade i mig lite linfrö (inte tillåtet jag vet, men vad gör man... de har ju i varje fall noll kolhydrater, men lite energi). Det fungerade och lite senare tog jag mig på toa och det kändes bättre sedan. Måste dricka lite mer vatten kanske för att få magen att fungera. Ska ju till min konsulent idag, så då får vi prata om det.

Var hemskt trött igår kväll igen... och somnade fort när jag väl tog mig i säng (efter en diskussion med vår diskmaskin som nog håller på att ge upp livet... vi får en ny när nya köket kommer, men det skulle vara drygt att stå och handdiska fram tills dess!).

Många som går på Cambridge beskriver att de kan glömma att äta sina soppor för att de inte är hungriga längre... DET stämmer inte på mig... kring lunch och middag är jag VRÅLHUNGRIG och jag kan inte påstå att jag känner mig sååå mycket mättare efter jag tagit min soppa heller, men det får jag väl försöka leva med. Har märkt att de soppor som är söta gör mig lite lätt illamående, så jag får undvika dem, såsom jordgubb, vanilj och banan. Så då blir det inte så mycket kvar som jag tyckte var OK. Grönsaks- och kycklingsoppan är ok och kakao samt kakaomint. Så jag får leva på det helt enkelt. Allt för att undvika illamåendet för det är jobbigt att leva med! Som att vara gravid igen utan att ha något fint att se fram emot. Joo visst jag ser fram emot att bli smalare och piggare, slippa värk i ryggen, men det är svårare mål att se framför mig eftersom jag vägt såhär mycket så länge.

Är lite negativ idag känner jag... inte så jag känner för att skratta och le direkt... men jag har ju såna dagar ibland. Kanske skulle försöka göra något praktiskt med händerna ikväll för att få tänka på något annat... tapeten i vardagsrummet behöver sättas upp som exempel, så vi kan flytta tillbaka bokhyllorna igen.

dag 6

och det går som på räls... Jag tänker inte utan gör bara min soppor till frukost lunch och middag. Att sedan fundera ut vad resten av familjen ska äta är det som skapar större problem. Jobbigt att försöka laga mat utan att smaka på den också. Inser också ett beteende som jag måste sluta upp med igår när jag lagade mat. Jag har en tendens att smaka på allt och småäta av det jag ska laga till, således har jag hunnit äta en del innan jag ens sätter mig vi matbordet. Så det får jag lov att vänja mig av med. Men det borde jag kunna klara under denhär 10 veckors-perioden som jag äter bara soppa. Jag hoppas att jag hinner glömma en del olater tills dess. Sedan vet jag ju inte vad som händer efter de 10 veckorna. Det får vi se när jag kommer dit.

Igår var vi sååå trötta både maken och jag, så det blev en lugn kväll i soffan efter några telefonsamtal till väninnor. Vi såg Fångarna på Fortet och jag tyckte det var helt OK. Däremot förstår jag inte riktigt strategin att sända varje kväll i tre kvällar på rad, det blir ju lätt tjatigt på det sättet, men vi kan ju spela in och titta på när vi har lust.

Idag är det min älskade makes födelsedag. Hipp, Hipp, Hurra för honom. Vi ska fira honom lite ikväll med paket och tårta. Undra om det finns tårta på "pulver" ;-) Nädå... det känns inte som någon stor sak att låta bli tårtan faktiskt, jag har ju mitt mål!

Dag 5

och lite svag känner jag mig. Inte så hungrig längre, men lite lätt i huvudet. Maken säger att jag har dålig andedräkt och luktar lite illa, och så är det väl att vara i ketos antar jag. Ska fråga min konsulent på onsdag när jag träffar henne.

Helgen har bestått i att lägga golv i vardagsrummet och arbetsrummet. Oj så fint det blir. Vardagsrummet är inte helt klart dock eftersom vi måste göra hallen också samtidigt, men större delen är färdig. Om jag orkar ikväll ska jag sätta tapeten klart i vardagsrummet också, men det får vi se om. Jag är lite trött efter helgen känner jag. Jag fick ju order av konsulenten att sitta still och ta det lugn, men jag är ju inte en sån person, vilket jag försökte förklara för henne. Vi får som sagt se vad hon säger på onsdag.

Vikten då... joo, byxorna kändes lite stora i morse måste jag säga. Jag har dock bestämt mig att inte ställa mig på vågen förrän på onsdag, det blir så oerhört fokuserat på vikt om jag ska göra det i tid och otid, så det får bli så. Men man kan ju känna i kroppen hur det känns. Härligt känns det.

Barnen tar det hela bra också. Var lite orolig över att de skulle vilja äta samma som mig, matvägra sin mat eller på något annat sätt påverkas, men de verkar inte bry sig nämnvärt. Skönt. Sedan har vi börjat prata lite om vad som är nyttigt och inte, framför allt med dottern så hon ska börja fundera lite över det själv. Hon är lite i farosonen och ser lite ut som jag när jag var liten och bromsar hon inte i tid så blir det jobbigt framöver. Hon fick ju inte den bästa starten i livet heller eftersom hon var så tung redan då (5 kg, 2 veckor för tidigt).

Detta är livet på en pinne hos mig... just nu skiner solen, för 5 minuter sedan regnade det... så vädret bjuder på vad som helst idag!

Dag 3... som ska vara värst...

Ja... en dag till avklarad och jag känner mig faktiskt lite slankare... vet inte om det är en "synvilla", men det känns bra i varje fall. Idag är dag 3 som ska vara värst med koncentrationsproblem och ont i huvudet, kort humör osv... men jag känner inte av såå mycket av det. Det känns rätt OK. Lite ont i huvudet känns det som, men det kan lika gärna vara vädret som "maten". Försöker få i mig vatten så gott det går, men det är tufft att få in 3 liter om dagen förutom soppan... Kämpar på i varje fall.

Det som känns jobbigt är att allt blir så speciellt... och jag saknar en del redan... en kompis stod och bakade bullar när jag lämnade av sonen där på förmiddagen så de skulle leka... tur att hon inte börjat grädda dem för det hade nog varit svåååååårt att motstå. Älskar lukten av nybakade bullar och det är sååå himla gott! En del säger att de saknar att tugga och det kan jag till viss del hålla med om... äter jag soppa (typ köttsoppa) så är det köttet osv som jag äter mest av buljongen brukar jag bara ta lite av. Samtidigt så försöker jag verkligen intala mig själv nu att detta är en PERIOD av livet... STÅ UT!!! Det är värt det.

Samtidigt kommer tankar om vad som kommer hända sedan.. när jag gått ner alla kilon jag ska.. hur kommer kroppen se ut då, vad händer med all hud som nu håller fettet på plats... allt kommer att hänga, bröst, buk och lår är det som jag tror blir värst... det är ju så himla dyrt att fixa till om inte landstinget går in och hjälper, men jag vet att det är svårt att få igenom det i landstinget. De är restriktiva med det! Nåja... den dagen den sorgen. Först ska jag VERKLIGEN lyckas med mitt mål att gå ner till två-siffrigt först...

Idag är det så trist väder men ingen av oss har någon superenergi att göra något, men vi kämpar på för att lägga golvet i arbetsrummet. Det skulle vara skönt att fixa det nu, så kan vi ägna nästa helg åt vardagsrummet och hallen.

Okej, dag 2 inleds

Jaha... då har jag avklarat dag 1 av Cambridgekuren för första gången... Det har faktiskt gått över förväntan måste jag säga. Var lite trött i går kväll, men det är ju naturligt.

Direkt en lärdom, jag gillar nog sopporna/shakerna bättre varm än kall. Drack en med jordgubbssmak i går morse till frukost och den var lite pulvrig... men den gick ner även om jag fick kämpa lite. Drack kycklingsoppa till lunch och grönsakssoppa till middag och de gick ner fint båda två. Kycklingsoppan var bäst av dem måste jag säga. Smaken påminner lite om knorrsoppa. Idag på morgonen blandade jag shaken choklad mint med varmt vatten och det var riktigt gott faktiskt. Den blir det nog fler av skulle jag tro :-).

Hunger då... jodå, visst var jag lite hungrig hela dagen och visst var jag nära huvudvärk också mest hela dagen... OCH jösses vad jag gick på toa och kissade. Får se om det blir lika idag, men förhoppningsvis ska kroppen lära sig att dricka såhär mycket. Var säkert på toa 1 gång i timmen. Lite jobbigt och jobbarkompisarna (som ännu inte vet något) måste tro jag har urinvägsinfektion eller så (eller gravid då som min chef sa).

Höll på att falla in i vanliga mönster innan middag igår. Maken tog fram korvpaketet och stoppade i sig en korv innan maten (han var hungrig) och då höll jag också på, av gammal vana, ta en jag med.. men jag hejdade mig. Likaså när han kom in med världens största finaste hallon, hade bara velat stoppa en i munnen, men jag påminde mig om vad jag håller på med och då gick det bra att stanna, stoppa och tänka på mitt mål! HÄRLIGT... bara det är ett stort steg för mig. Barnen undrade naturligtvis nyfiket vad jag åt till middag, men jag förklarade bara att jag måste gå ner i vikt så de kan nå runt hela mamma när de ska krama mig. De köpte den förklaringen! Och det känns som en bra förklaring också... att de ska kunna nå runt magen på mig när de vill ge mig en kram... dottern gör det nästan, men inte sonen.

Har funderat en del över mina hungerkänslor också i morse när jag vaknade... jag kände mig vrålhungrig till jag började fundera. Visst magsäcken är tom, men är det hunger eller är det ett tomrum i kroppen som jag är van att fylla ut? När jag tänker så känns det inte riktigt lika hungrigt längre, jag står ut!

Även om det satt hårt inne så hittade jag lite energi igårkväll att sätta klart den sista tapeten för denhär gången. Det är inte helt klart, men nu är hallen och större delen av köket tapetserat. Det i köket som är kvar kan jag inte göra förrän vi rivit ut köksskåpen och det dröjer lite ännu. Sedan ska vi sätta tapet efter vardagsrumsväggen (som hänger ihop med hallen) så det blir som en fondvägg i vardagsrummet också. Men den ska jag sätta när vi ska fixa golvet där. Det blev nytt golv i vardagsrummet också. Känns jättebra faktiskt, även om det är mycket jobb. Vi hoppas kunna plocka ut det gamla ganska enkelt, då ska en jobbarkompis till maken ta hand om det (han vill ha ett i stugan och då passar kanske vårt golv bra). Ska nog sätta ut sakerna på toa på Blocket också så får vi se om någon vill ha dem. Särskilt handfatet är det inte något direkt fel på, inte heller badkaret, men vi får se om någon vill ha det till en billig peng... då slipper vi köra iväg det på återvinningen.

Ska ta tag i jobbet nu.. hade ett möte igår som gjorde att jag fick ännu mer att göra, så det är bäst att smida med järnet är varmt (nu är jag ju rätt pigg också, hoppas det håller i sig).

Så... nu är jag igång... DAG 1

Nu kommer nog fokus på bloggen att ändras lite tror jag så jag kan skriva av mig lite kring vikten och viktminskningen... Igår var jag hos Cambridge-konsulenten första gången. En jättetrevlig och oerhört sprulande personlighet som säkert kommer att kunna peppa mig genom denhär första jobbiga fasen.

Så idag har jag för första gången druckit en shake till frukost utan att vara totalt äcklad. Den var lite söt tyckte jag, men det gick att dricka. Jag tror inte att jag kommer att njuta i fulla mått under denhär sopp-perioden, men går jag ner i vikt är det värt några veckors lidande. Hon menade att jag skulle kunna tappa 20 kg under 10 veckor nu. Det känns lite främmande och jag sa till maken igår att troligen kommer inte psyket hänga med riktigt, men det får väl lov att komma ikapp.

Om jag går ner som genomsnittet så ska jag ha tappat 10 kg tills jag ska på bankett i Stockholm... med finklänning och allt. Jag tror jag väntar lite med att sy nu så får jag se vad jag ligger på när det börjar vara dags. Ska bli roligt att åka ner samtidigt som jag redan nu oroar mig för hur jag ska få ihop Cambridge med bankettmiddag och gemensamma middagar. Men det ger sig väl.

Så just nu sitter jag här på jobbet och känner mig lite lagom hungrig, men ändå inte skrikhungrig och försöker peppa mig själv så gott det går att NU är det som gäller... JAG ska klara dethär denhär gången OCH jag ska hålla mig kvar på min målvikt, det är det viktigaste!

Det var svårare än jag trodde...

... att komma tillbaka till jobbet och vara produktiv! Det var inte så lätt... jag vet jag behöver göra, men lyckas inte få ner något på pappret... *suck*...

Vill mest fortsätta vara hemma, stöka i huset och fixa iordning allt som ska fixas. Vår renovering blev nog lite större igårkväll när vi i stort sett bestämde oss för att också riva ut vardagsrumsgolvet och byta det mot samma laminat som vi lägger i övriga huset. Det blir definitivt snyggast och parketten behöver slipas (det kostar dock lika mycket som att lägga nytt och tar förmodligen längre tid än att lägga nytt).

Idag ska jag också inleda en ny fas i livet... NU FÅR DET VARA NOG-fasen... Jag har känt hela sommaren att jag mår inte bra av att väga så mycket som jag gör. Så jag bestämde mig att när semestern är slut så måste jag göra något åt det. Vad då??? Jag har testat viktväktarna... inget för mig.... testat GI... fungerade väl sådär.... testat LCHF... visst fungerade, men blev för komplicerat med flera olika rätter till familjen... visst gick jag ner i vikt också men som läkaren jag träffade i måndags sa, "visst, kan fungera men vi vet inte vad det gör med blodfetterna på lång sikt"... håller med!... så vad är kvar??? operation är ett alternativ, men jag känner att det är väldigt mycket biverkningar som man kanske får leva med resten av livet, så jag har det som sista alternativ. Har läst en del om Cambridge-metoden i sommar och bestämde mig för att ge det en ÄRLIG chans! Idag ska jag träffa en konsulent för att få höra mer och om det verkar OK ska jag köra igång DIREKT... inget att gå och dra på! Åhh så glad jag blir om det kan vara något för mig. Det blir säkert kämpigt, men jag är inte den som ger mig i första taget om jag ser resultat!

En sista droppe var igår när jag kom in till chefen och pratade en kort stund... han svarade på min fråga och sedan utbrast han... "är du gravid"... det svider att höra. Jag skrattade bort det och sa bara ... näääeee... jag är bara tjock... men det var inte roligt att höra. Och visst, den klänningen framhäver magen mer än nödvändigt, men säger man verkligen så... Nåväl.. han fick mig bara att bli än mer bestämd!

Semestern är nu SLUT... snyft!

jaa... så är man tillbaka på jobbet igen efter en och en halv månads semester... minns knappt hur man loggar in i datorn.... tänk att man glömmer så fort!

Barnen var glada att vara tillbaka på sitt dagis respektive fritids och träffa alla kompisar igen. Dottern var lite mer försiktig, men så har hon ju armen i paket (gipsad efter en liten spricka i armen då hon ramlade lite illa från trappan ute). Det blir mycket barn på fritids, så det blir nog en tuff höst för henne skulle jag tro. Sonen har fått nytt dagis, i ett hus i byn istället för det lilla trånga klassrummet de varit i hittills. Skönt! Även om det är mycket kvar att fixa med i huset de ska vara i, men det blir mer utrymme för dem att röra sig på. Sonen verkar helt klart nöjd!

Sommaren har varit helt underbar med härligt väder och vi har varit hemma mycket och njutit av sol och bad. I år har det till och med varit bad i havet ett par gånger, härligt! Dessutom har vi hunnit göra en del hemma också, byggt nytt vedförråd, gjort skärm på carporten och målat den (ett varv kvar dock), lagt om sten framför nya vedförrådet (är inte helt klart då det tog slut på sten för mig), fått ordning jordgubbslandet och jösses så det växer! Inne har vi nu sista veckan börjat med den stora renoveringen.... lagt nytt golv i vårt rum och i barnens bägge rum, nu väntar arbetsrummet innan äventyret med att lägga hall och kök tar vid. Nya tapeter har det också blivit (vi rev ner boaseringen som satt... den var hopplöst trist och samlade damm något fruktansvärt)... men där är det lite kvar ännu. Härligt med ljusa tapeter... bilder kommer senare när det är klart!

Förhoppningen är att vi ska hinna klart innan köket kommer i september... så vi kan koncentrera oss på det då.

Vi har också hunnit med en tur till Östersund och min bror och till Skellefteå (farmor och farfar) och dessutom varit på några marknader (Åsele bland annat).

Det jag kommer att minnas av denhär sommaren är det fantastiskt härliga vädret med sol och bad i mängder OCH de fruktansvärt dåliga väderleksrapporterna... det är ju sällan det har stämt...så man har inte vetat från en dag till nästa vad man kan ta sig för... utan bara tagit det som det kommit... i och för sig härligt att ta dagen som den kommer men ändå.

Så... nu tillbaka till vardagen med jobb och skola. (dottern börjar ju första klass... det känns STORT).