Det som känns jobbigt är att allt blir så speciellt... och jag saknar en del redan... en kompis stod och bakade bullar när jag lämnade av sonen där på förmiddagen så de skulle leka... tur att hon inte börjat grädda dem för det hade nog varit svåååååårt att motstå. Älskar lukten av nybakade bullar och det är sååå himla gott! En del säger att de saknar att tugga och det kan jag till viss del hålla med om... äter jag soppa (typ köttsoppa) så är det köttet osv som jag äter mest av buljongen brukar jag bara ta lite av. Samtidigt så försöker jag verkligen intala mig själv nu att detta är en PERIOD av livet... STÅ UT!!! Det är värt det.
Samtidigt kommer tankar om vad som kommer hända sedan.. när jag gått ner alla kilon jag ska.. hur kommer kroppen se ut då, vad händer med all hud som nu håller fettet på plats... allt kommer att hänga, bröst, buk och lår är det som jag tror blir värst... det är ju så himla dyrt att fixa till om inte landstinget går in och hjälper, men jag vet att det är svårt att få igenom det i landstinget. De är restriktiva med det! Nåja... den dagen den sorgen. Först ska jag VERKLIGEN lyckas med mitt mål att gå ner till två-siffrigt först...
Idag är det så trist väder men ingen av oss har någon superenergi att göra något, men vi kämpar på för att lägga golvet i arbetsrummet. Det skulle vara skönt att fixa det nu, så kan vi ägna nästa helg åt vardagsrummet och hallen.
1 kommentar:
Åh, Camilla...lycka till med Cambridgekuren. Jag blev så arg när jag läste att din chef frågade om du var gravid. Det är ju en dödssynd att fråga en kvinna om det, när man inte är 100 procent säker på att så är fallet. Vilken drummel!
Jag har två vänner som gick ner väldigt fort och mycket med Cambridge, men det gäller att fortsätta att äta nyttigt därefter, också. Annars är man väldigt snabbt tillbaka till sin övervikt, igen, vilket var det som hände med vännerna.
Jag skulle också behöva gå ner många kilon. Men det är ju som vi vet lättare sagt än gjort. Jag håller i alla fall tummarna för dig.
Kram!
Skicka en kommentar