Fin första advent OCH fin gåva!

Så härlig första advent blev... alldeles vit och kall (kanske lite för kall för min smak... vill ju kunna åka skidor också!). Barnen och jag bakad pepparkakor, lussebullar, struvor och skurna pepparkakor i fredags kväll. Vi var jätteduktiga! För första gången i mitt liv misslyckades jag med pepparkaksdegen, så det blev lite pepparkakor, men ett litet pepparkakshus fick vi ihop i alla fall och lite småpepparkakor... men det var en oerhört märklig deg som delade sig i småsmulor så fort jag började knåda den.

Lördagen tillbringade vi i full snöstorm inne i stan med att börja julklappsjakten... och vi är nästa klara! Härligt. Det är bara klappar till barnen och maken kvar i stort sett. Känns skönt. Ska försöka avklara de andra i veckan nu. Jag och en kompis ska till Ikea på onsdag och shoppa loss och där kanske jag hittar de klappar jag saknar... vem vet.

Söndagen var vi bara hemma. Maken roade sig med min julklapp (en crosstrainer som han köpte till mig i lördags) medan jag började sy på en klänning till revyn. På eftermiddagen kom goa vänner på adventsfika och vi började diskutera vår resa till våren... det blir samma gäng som åkte ifjol (minus svärföräldrarna) och det blir Mallorca denna gång. Ska bara bestämma hotell... sen blir det en vecka, inte två som vi pratat om tidigare... det blir svårt att få ihop med skollov och min kurs som jag undervisar på i maj... men då kan vi ju åka nästa år igen istället... så inget ont som inte har något gott med sig :-)

OCH så till helgens stora fina gåva...

Vår älskade Alice kom hem igen!

En granne hade hört något i sin verkstad, men inte sett katten... efter att han hört runt med grannar så satte en nära granne honom på spåret att vi saknar katten. Vi gick dit, med ficklampa i högsta hugg... jag var beredd att behöva leta henne och krypa och locka i evighet... men när vi kom in och jag ropade kom hon springande mot mig och nästan hoppade upp i famnen på mig. Hon vägrade nästan att släppa taget när jag stoppade in henne i buren och bar hem henne. Väl hemma inspekterade vi henne och hon var vid ganska god vigör men oerhört mager. Jag badade henne och lät henne sedan vila ut framför brasan. Hon var oerhört sällskaplig och var som en svans efter oss hela kvällen och gissa om dottern blev glad när hon kom hem efter kalaset hon var på när vi hämtade Alice.

Igår var hon rätt under isen, lite tuffsig och sov mycket och jag blev lite fundersam om hon kan klara ut det, men idag ser hon betydligt piggare ut. Hon har ju inget fett på kroppen så klart hon är trött och slut, men hon ska nog klara ut det... ska köpa lite extra fett foder åt henne och sen får hon vara inne tills hon lagt på sig lite. Hon skulle nog inte klara sig ute nu med tanke på hur kallt det är.

Det var nästan 7 veckor hon var borta... och hon har nog varit i hans verkstad mest hela tiden skulle jag tro eftersom hon är så mager, i varje fall sedan det började snöa och bli kallt. Han hade ju isolerat, så det var nog knappt minusgrader därinne OCH framför allt var det vindstilla. Men mat har det ju varit dåligt med och vatten har hon säkert bara fått när han kommit in med snöiga skor. Stackars Alice... förhoppningsvis lär hon sig att inte gå in så hon blir instängd igen.

Men det blev en oerhört fin gåva framför allt för dottern som hon har gråtit och sörjt Alice. Så en trevlig början på julhelgen för vår del.