Nu hoppas jag bara orken kommer snart, för jag är ganska trött på kvällen fortfarande. Igår tog jag mig upp på löpbandet och gick i en ganska bra fart (så att jag fick upp pulsen ordentligt) i 45 minuter. Samtidigt tittade jag på sex and the city... ganska bra att se när man går... inget avancerat utan bara något att fästa ögonen på. Ikväll ska jag ta tag i lite fysövningar för jag behöver verkligen träna upp rygg och magmusklerna också... tror att resten kommer av sig själv när jag väl blir starkare i ryggen.
Hade ett fruktansvärt bråk med sonen igår... jag blir galen på honom. Vet inte vad jag ska göra längre... Han är så fruktansvärt trotsig... trodde att det värsta skulle vara över vid det här laget. Han har ju alltid testat gränser och har en stark vilja att göra på sitt eget sätt och det får jag väl acceptera, men när han inte kan göra som man ber honom och dessutom flinar åt en när man blir arg OCH slår efter/på mig när jag bär i väg honom i alla fall, driver mig till vansinne. Det värsta är att han är lika på förskolan... det blir en ständig konflikt med honom om än det ena än det andra. Sedan blir han så rara och go när han ska säga förlåt, och så går det 10 minuter och så är det något annat han bråkar med.
Igår skulle han inte gå och lägga sig. Jag borstade på storasyster och hon gick i säng, men han skulle inte, så till sist tog jag honom med in på toa och borstade tänderna på honom under mycket bråk. Han bara hånskrattar åt mig och vägrar sitta på toa och kissa. Sedan fortsätter han bråka och jag brast totalt och blev skitförbannad vilket gör att han hånskrattar ännu mer och jag blir ännu mer förbannad... och så är bråket igång.
Jag tycker jag har testat flera olika sätt att konfrontera honom, men det slutar alltid med att han driver mig till att bli förbannad och irriterad. Nån som har några bra tips på hur jag ska hantera honom för att det ska bli bättre. Det är ju inte direkt någon trevlig stämming i familjen just nu eftersom han är så stökig. (det blir ju inte bättre av att höra att hans farfar var precis lika när han var liten ;-) )
Ja, ja... det är väl bara att försöka uthärda, men jag hade ett allvarligt samtal med honom igår och jag hoppas det hjälper lite. Sedan gäller det väl att påminna honom om det...
Annars är dagen fylld med jobb... jag har ju två deadlines som närmar sig med stormsteg. Den ena ligger jag rätt bra till på, men den andra måste jag försöka göra ett ryck på idag så att jag slipper sitta och jobba i helgen.
Ha en riktigt bra onsdag!
3 kommentarer:
Jag känner igen det du skriver om bråk, har två stycken hemma som kan bråka rätt ordentligt med mig, speciellt den yngre. Det är lätt att tålamodet tryter och jag blir väldigt arg. Något som jag har märkt funkar rätt bra (men som i stridens hetta ibland glöms bort) är att sätta in barnet på sitt rum, stänga dörren och efter några minuter gå tillbaka in i rummet, sätta sig på sängen och ta barnet i knät. Då har oftast båda hunnit lugna ner sig så att vi åtminstone kan prata lugnt och resonera fram en bra lösning för samtliga inblandade.
Lycka till!
Bra jobbat med sötsuget! Barna-trots! Det är ju det som driver oss till vansinne. Han kanske vill se att ni finns där vad han än gör...? Och det GÅR ju över, även om man knappt tror det när det är som värst. Hang in there, försök att inte bli så arg utan testa något annat? Han blir paff och du slipper bli trött av ilska, för det är det som tär? Jag tror att du kommer att klara det, och det jobb ni lägger ner nu kommer att vara er tillgodo när han blir tonåring, tror du inte :)
Fick höra idag, att det är av skam barnen skrattar/flinar åt en vid tillsägelser...dom vet inte hur de ska reagera....kanske något att tänka på. När han flinar/skrattar åt dej, skäms han! (men vet att det kan driva en mamma till vansinne)Men att han slår, bär in honom på rummet och tala om att det är INTE okej att slåss! Gå in efter en stund och prata. Hoppas att det löser sej. Kramar
Skicka en kommentar