Tillbaka hemma igen...

Dimman som sänker sig över skogen en sen kväll i juli... så vackert, även om det var svårt att fånga med kameran.

Nu är vi tillbaka hemma igen, ja, vi kom hem i lördags kväll, men det är först nu som jag hinner skriva några rader.

I lördags packade jag bilen på förmiddagen och gissa om det blev fullt. Vi har ju varit på IKEA och handlat lite, så det var mycket saker som skulle in i bilen. Envis som jag är så försökte jag packa så att vi INTE skulle behöva låna takboxen eller sätta något paket på taket (det var ju inte så stora saker vi köpt), och det gick... men jag kan avslöja att det gick inte ens att stoppa in ett paket mjölk och fil som vi handlade till frukost på vägen hem. Välpackat var det verkligen. Vi hade ju golfbagarna med oss också (plus en som maken köpt eftersom hans bärrem håller på att ge sig). Så det var en typisk semesterbil som begav sig hemåt på lördagskvällen efter en härlig dag hos farmor och farfar. Det blåste faktiskt en del så vi kunde provflyga draken som jag köpte åt barnen. Den var svårflugen (och intresset från barnens sida var högst begränsat), men jag och farfar hade roligt en stund med den. Ska bli roligt att flyga den lite mer senare i sommar/höst, när det är lite mer vind.

Resan hem i lördags gick riktigt bra, det var lite trafik och lugnt på vägarna. En älg klev över vägen ett par hundra meter framför bilen, men annars var det inget vilt. Vi fick dock göra ett pitstop på en p-ficka för att rensa Alice bur (jag ska erkänna att jag funderat på hur katterna lyckas hålla sig i 2 timmar i bilen... men nu fick jag alltså svar på den frågan). Jag ska erkänna att det luktade inte gott.. men Alice var också väldigt duktig när jag tog ut henne, fick bort det och sedan satte tillbaka henne igen. Hade det varit Simon så hade jag nog inte vågat... han är lite svårare att hantera. Väl hemma fick vi barnen i säng (de var trötta vill jag lova) och sedan satte vi oss och såg en hjärndöd film (Natt på museet... den var inte så himla bra måste jag säga, men skön att slötitta på). Väl dags för sängen så gick inte Alica att hitta (de är ju innekatter)... jag letade överallt inne, min hittade honom inte alls... Vi hade ju haft fönster öppna (med myggnät) och jag vet att hon är sugen på att smita ut ibland också, så till sist efter en halvtimmes letande så drog jag slutsatsen att hon måste ha lyckats ta sig ut på något sätt som jag inte kan förstå. Så jag gick ut och letade och ropade (ursäkta mig alla grannar om jag störde i natten). Till sist var det bara att ge upp och gå in (och inne var hon fortfarande inte). Jag började redan då gruva mig för att berätta för dottern (det är dotterns favorit, de är väldigt tight)... Sov dåligt (maken med som var upp flera gånger på natten och var ut och ropade). När vi sedan åt frukost på morgonen och jag fortfarande gruvade mig att berätta för dottern så helt plötsligt kom katten gående över köksgolvet som om inget hade hänt... grrrrr.... Jag blev glad för att katten inte var borta men irriterade över att ha letat så länge i onödan. Ja, ja... man kan skratta åt det såhär i efterhand, men just igår var det inte så roligt.

Vi tillbringande dagen igår med att packa upp, fixa med grejerna vi handlat på IKEA och så var vi ju tvungna att åka in till stan och handla mat (kylskåpet har nog aldrig gapat så tomt förut). Barnen verkade lite trötta och höll mest på att leka med sina nya leksaker hela dagen.

Idag ska vi nog bara fortsätta fixa lite. Ikväll har dottern golfträning så vi ska åka dit allihopa och jag ska träna lite jag med tror jag. I varje fall slå ut nån hink och se om jag lyckas få in riktningen lite bättre. Jag har lite svårt med riktningen ibland och slår ofta för långt ut på bladet (dvs jag reser mig lite tror jag) och då hamnar ju bollen ute i skogen! Jag har ju fått 15 p en gång, så det är bara 3 p kvar till 36 i hcp, så jag hoppas kunna fixa det snart. Om jag bara kan få gå en runda i lugn och ro, utan stress och press, så tror jag nog att jag ska kunna fixa det (om jag bara kan hålla mig från vattnet ;-))

Lite bilder för att avsluta med... jag hade ju lovat bilder från Lycksele... här kommer några.

Älgen är verkligen skogens konung... det måste man nog hålla med om, och jösses amalia vilket pampigt djur det är. Denhär herren stod precis intill staketet och visade verkligen upp sig. Detta var dagens pampigaste stund.

Vildsvin har de också på djurparken och just nu har de kultingar. Det var verkligen sååååå söta, alldeles randiga och mjuka. De låg mest inne i stian och sova, men vi fick verkligen titta på dem. Så dessa vill jag utnämna till dagens sötaste bidrag.

För spex och glädje stod sälen (som vanligt). Barnen (liksom deras mor) älskar att se när sälarna matas. När sälarna väntar på att bli matade sitter de gärna på botten och tittar på oss när vi går förbi... ser verkligen roligt ut.

Trots regn mitt på dagen var besöket på djurparken lyckat och omtyckt av alla barnen och vi vuxna fick en trevlig dag med mycket skratt och prat.